Inför advent

Med några veckor kvar till jul konstaterar jag att det inte är "juligt" alls där ute. Men i skrivande stund ser jag små flingor sakta dala utanför fönstret. Det finns hopp om en vit jul, kanske. Den senaste tiden har mest kretsat kring jobb. Jag känner att jag kommit in i rutinerna och att ja trivs bättre och bättre för varje dag. Jag får jobba i ett team, och det känns gott! Jag känner en klar tillhörighet och vet att jag har en plats att fylla i gruppen. Klienterna är glada och inspirerande- Ja, kort sagt, jag är hemma på jobbet! :) Den första söndagen i Advent är i antågande. Lördagskvällen innan brukar vi ju fira Lilla Jul. Det innebär att jag jobbar just den kvällen. Lite speciellt ska vi väl ha det. Julsånger och något gott. Det måste kännas att det är Advent, eller hur? Trots att klienterna lider av demenssjukdomar är det många sinnen som är helt intakta. Det ska vi komma ihåg. Smak och lukt är också viktigt! Och pepparkakor är alltid gott! Ha en skön första advent!

Det var jag som.... det måste varit så... något om självförtroende

Den här gången är det helt enkelt omöjligt att hitta på någon rubrik till det här blogginlägget innan jag läst igenom det färdigskrivet. Det är 100-tals saker jag kunde skriva om, men ska försöka få fram mina funderingar om självförtroendet varande och ickevarande, främst bland vuxna. Vad är det som gör att en del personer har mer och andra mindre av just självförtroendet? Är det medfött, nedärvt i generationer tillbaka eller något man själv skaffar sig, eller fråntas? Det faktum att självförtroendet märks mest där det finns minst, känner vi till. En person som i år fått sitt självförtroende naggat i kanten har svårt att läka såren. Att bära med sig minnen från tid av förringande och nedvärdering gör ingen starkare om man inte får hjälp. Det kan vara svårt ändå. Att hitta någon att tala med, som verkligen är redo att höra på, är kanske det som till en början känns bäst. Någon att lita på och luta sig mot. Gråta ut med och visa sin besvikelse och ilska för. En medmänniska! Det tar tid. Lång tid. En läkare sa en gång till mig att det, när det gäller depression, tar minst lika lång tid att komma ur den som det tar att samla på sig det som sedan utlöser just en depression. Det kan röra sig om år. Många år... Jag tror att det är lite likadant med självförtroendet. Har man t ex känt att man inte är "tillräckligt" bra, duktig eller snygg som ung, ja, t o m som barn, fordras det mycket samtal och hjälp för att komma ur problemet med dåligt självförtroende. Sen gäller det att i fortsättningen inte falla dit igen. Gå med höjt huvud och se framåt. Men... Det behövs så lite. Någon som får en att känna sig liten som ett dammkorn. Vem ser sånt? Vem bryr sig? Vem bryr sig om? Då är den där igen. Fienden "Ditt Usla Självförtroende". Klart att hon inte ser mig! Vad är väl jag? Hon verkar hela tiden veta. Veta ALLT. Jag är den lilla, som inget förstår utan att bli tillsagd. Den glömska, som inget kommer ihåg utan att bli påmind. Tårar av ilska kommer. Varför är jag så svag? Hur kan jag underlåta mig? Varför säger jag inte ifrån? Är det bara jag som känner detta? Varför vågar ingen? Jag skulle så gärna ha lust. Men jag vågar inte heller. Självförtroendet igen... Vuxna människor måste väl kunna tala och diskutera med varann?? Var är felet nu?? Ok.. Jag förstår... Det var jag igen...

Novemberbarnet

Ny månad, igen. oktober sprang iväg, vet inte vart! För 27 år sen just den här kvällen, 1 november, hade vi varit i bastun. Jag började bli rejält trött på min stora mage. När jag klädde på mig gick fostervattnet. Inga värkar uppenbarade sig... men vi blev tillsagda att åka in till BB, när jag kontaktat dem. Natten tillbringade jag på förlossningsavdelningen. Inga värkar förrän den blev morgon. Sen gick det fort. Omkring klockan 05 började värkarna och 09.18 föddes HON! Underbara unge! Jag gjorde det igen. Ensam. Förutom barnmorskan då, alltså. I morgon blir dottern 27 år alltså. En kvinna mitt i ett aktivt liv. Jag älskar dig mitt barn. Hoppas verkligen att dagen blir fin och att du får användning för presenterna!