New Country Bohemian shabby

Jag har funderat en tid över det här med stilar vad gäller inredning. Det finns 1000 och en olika. Vilken är det jag gillar mest?
Det är den jag själv blandar ihop. Min egen stil och på mitt eget sätt. Man har ingen som helst orsak att känna att man måste "välja något". Bara göra så man trivs. Det är egentligen ingen nyhet, men jag har trott att jag var shabby chic- typen. Jag gillar visserligen den stilen men sen drar det mera åt boho- hållet. Mera färg och smått galet. När man tar lite av de två och sen blandar i lite lantlig charm, nytt och New England börjar vi vara rätt så nära min stil!

Vad är jag då? New Country Bohemian shabby. Det är nog jag det!

Collaget är gjort på googlade bilder.

Därtill kommer sen fina möbler och saker som går rakt in i mitt hjärta. Tyger jag inte kan motstå och detaljer som bara måste finnas med! Att man sen vill ändra om och byta färger och så gör ju inte det hela mindre intressant! Men BLÅTT är nog en av mina absoluta favoritfärger vid sidan om vitt, när det kommer till inredning.. Ja och så brunt och rött förstås..  och...  ;)

Hur inreder ni? Vore intressant att höra och se!

Fortsätter förundras

Har sagt det förr, men nu får jag nog dra det igen! Det här verkar helt enkelt otroligt! Men eftersom jag vidhåller att tro kan förflytta berg och att under sker än i vår tid måste jag bara böja mig för det faktum att nåt har hänt med mig!

Det är en vecka nu. Ingen värk. Inga krypningar i benen. Inte sendrag en enda gång. Visserligen hade jag av gammal vana och kanske också lite osäkerhet min rollator i närheten senaste veckoslut. Men jag började mer och mer känna att den bara gjorde min gång "bökig" och otymplig. Jag har inte använt den sen. Min käpp har funnits i närheten, men den har jag bara använt utomhus. Jag känner mig mycket mera stabil i benen och fötterna nu.

I kväll har jag tagit ännu ett stort steg framåt. Jag tog en stavgångspromenad i solen. Min kondition, eller snarare BRIST på densamma, gjorde sig naturligtvis påmind. Men 1½ km gick jag i ganska normal promenadtakt! Musik i öronen och jag fick flash-backs från i höstas när promenaderna var 10 km. Det gör inget vad andra tror och tänker. Jag vet vad jag känner och hur det känns. Njuter av varje sekund och tackar Gud för dem.

Skulle det komma dagar när jag känner att jag faller, bokstavligt eller andligt, så är jag i varje fall nära Herren. Det räcker att veta att jag kan nudda vid Hans mantelfåll och Han hjälper mig upp igen.

Bönen och medicinen

Måste få säga hur glad jag är idag. Jag har ju sovit gott i många nätter nu och är utvilad och på fint humör. Allt det här är ett under. Jämför jag med hur det var för 2 veckor sen och hur jag mådde då är det helt ofattbart alltihopa. Jag orkade inte vara uppe hela dagen utan att ta en ordentlig vila på eftermiddagen. Det var bara när natten kom som jag inte var trött. Jo, trött men inte sömnig. Tröttheten har nämligen varit inneboende i mig i åratal.

När jag senast besökte min HVC-/ arbetsplatsläkare ville han att jag skulle byta min värkmedicin. Jag har haft otroligt tuffa biverkningar av den förra så jag var inte sen att haka på. Men det är som med de flesta andra "starkare" sorter att man sakta måste vänja kroppen av med dem. För en vecka, förra veckans onsdag var nedtrappningen slut och jag fick applicera mitt bekanta plåster. Visst har det också sina små biverkningar, men de är nog inget om man jämför. Och det gör man ju.

Mediciner är bra att ta till. Jag är glad att jag under en väldigt jobbig tid tog den starka dundermedicinen. Men nu är jag mest glad för att jag fick sluta med den. Det var massor av saker den gjorde med min kropp som jag inte vill vara med om igen. Minnet försvann, jag var ständigt gråtmild och irriterad på det mesta. Kramperna och irritationen i benen ... ojoj...

I samband med att jag fick börja med smärtplåstret igen fick jag också förbön. Det  känns alltid bra. Jag tror på det. Och nu, mina kära vänner, vare sig det är medicinbytet eller förbönerna, så har jag ingen värk. Inga besvär annat än styvhet på morgonen. Jag somnar lugnt på kvällen och vaknar pigg på morgonen. Jag vet i mitt innersta att Gud har gjort att jag också fick byta bort mig starka medicin... men jag tror också att Han har hjälpt mig tack vare bönerna.

I dag ville jag testa en sak. Kände att jag skulle klara det. Att det inte fanns nåt hinder. Jag satte på mig yllesockor och steg i gummistövlarna. Det har alltid varit lätt att gå i dem för de stöder så bra i vristen.

Hör och häpna! JAG KLIPPTE GRÄSET! Inte allt men väl en dryg halvtimme. Jag var så lycklig att jag inte kunde hålla tillbaka en tår när sambon väl tagit över och klippte resten.

Nåt har hänt! Och JAG tackar GUD! Det här är helt underbart! Jag är glad för det som känns bra och för varje dag jag får vakna utan ont. Blott en dag, ett ögonblick i sänder!

Från kornåker till drömträdgård

Väldig lätt att slappna av från bloggen när vi väl flyttat in! Nästan så jag skäms! Jag gillar ju att skriva så vadan denna torka? Nå ja, nu ska jag i varje fall uppdatera lite tankar och funderingar.
Det som nu ligger närmast är att få till en bra plan över vår nya trädgård.

Det finns mycket jag skulle vilja ha och det kommer nog att bli lite av varje också. Men det ska vara så att jag själv kan sköta den trädgård jag skapar. Min rabatt vid min stuga i Purmo kommer att få en systerrabatt här hemma i Kimo. Den sköter sig ganska bra själv bara man ser till att barken fylls på och att planteringarna inte kommer för glest. Tätt och mycket! Det gillar jag! Det får gärna se lite vildvuxet ut dessutom.

Det som kommer att bli vår trädgård är idag ett sädesfält mellan huset och landsvägen. Måttet är ca 20 X 20 meter så det finns utrymme för både nyttoträdgård och njutning.

Jordgubbslandet, bärbuskarna och rabarbern ska flyttas till det nya. Dessutom får vi kanske fundera ut nån form av "örtagård" i nivåer. Allt för att ge lite liv åt den annars platta "åkern". När vi grävde för vår avloppsledning och -rening blev vi ganska många stenar rikare. DE ska VERKLIGEN få pryda perennhörnan. Jag är en verklig stenälskare.

För att få in vattenelementet i trädgården planerar jag en damm med nån form av "rörelse". Gillar skarpt porlande vatten, och det är ju inte heller så svårt att få till med rätt stenar och en pump. Och som sagt, stenar har vi! :)

Växter som är klassiskt gammaldags tilltalar mitt öga. Löjtnantshjärtan, pioner, aklejor, liljor, stockrosor och andra som hör allmogeträdgårdar till.

Snart sätter sambon tröskan i rullning och det gula kornfältet ska skördas. Sen är det planering på allvar som gäller!

Bilden är googlad från Trädgård i Focus