Minns så väl!

Håller det på att bli glest mellan inläggen på Mitt i Allt? Verkar skrämmande lugnt. Men den här veckan har varit full av händelser. Inte minst för att jag börjat jobba igen. Dessutom har gåvorna till Drängstugan levererats en av kvällarna. Det har alltså blivit lite fram och tillbaka- åkande.Nu är det påskafton! Jag jobbade från morgonen idag. Vi hade en fin dag på jobbet. Allt löpte klanderfritt och vi hade fina påskhäxor på besök!

Jag minns den tiden. Minns hur spännande det var att få på sig häxkläderna på morgonen... och sen gick vi med dem på hela dagen. På kvällen när man var så trött i benen att de knappt bar kroppen längre var det ännu dags för påskbrasan! Ofta fanns det rejält med snö kvar att "plåma" i dessutom! Det var härligt på många sätt!

Vi hade tid. Eller hur var det? Någonstans känns det som dagarna bestod av flera timmar än de gör idag. Så var det inte! Det var en prioriteringsfråga. Vi hade inga mobiler. Inga datorer... nej, knappt nån TV ens. Nå, där drog jag nog till lite.VI hade TV!

Dagens barn tycker säkert att det växer mossa på oss idag. Att vi är tråkiga och gammaldags som "levde förr i världen". STOPP!!! Det var just det! Det är NU det börjat växa mossa på oss i så fall. På äldre dagar. Inte när vi var barn! Som världen nu ser ut tror jag att mossan får fäste på betydligt yngre personer än förr. Vi var ju uppfinningsrika till tusen. Och kunde vi inte hitta på nåt att göra, vilket sällan hände, gick det utmärkt att ha tråkigt också! Det var nog bara kreativt för oss! Visst fick våra föräldrar också höra :"Vad ska vi göra?" Det är klart att vi frågade ibland... Minns så väl att mamma ibland t o m  SA att det är bra att ha tråkigt ibland. En fras som jag också använt mig av otaliga gånger, kan jag säga!

Nu kommer snart den tid på året som jag njöt allra mest av när jag var barn. Det var när solen började värma och drivorna, -som för övrigt var JÄTTEHÖGA på den tiden :) - började smälta. På gårdsplanen hemma hos oss blev det lerigt och klottrigt. Pappa satte ut bräder att gå på så att det inte skulle dras in så mycket slask och skräp i farstun. Jag och min bror och senare också min lillasyster älskade att "hjälpa våren". Vi gjorde vattendrag i jorden... för det mesta räckte det med klacken på gummistöveln... Men ibland sökte vi fram ett passligt vedträ eller om vi var riktigt på hugget kunde potatishackan komma fram. Den gjorde suveräna diken! Men de blev nästan för djupa.... Det var ju så att när vårflödet var över såg gårdsplanen mera ut som ett deltalandskap... och vi fick faktiskt snygga upp efter vår framfart när det torkat. Samma sak varje år! Vi älskade det!

Jag måste få bekänna en sak. Jag älskar det fortfarande!


Glad Påsk!

Slut på det som varit! Nu är jag med!

Nu är jag inte längre sjukskriven. Det känns bra! Det känns faktiskt otroligt skönt! Vardagen har mer och mer blivit "tråkig" att bara vara här hemma. Nu är det dags, men jag tar det lugnt. Det har jag lovat både mig själv och andra så det får bli vid det!

Jag är ingen 25- åring längre. Jag behöver inte vara "bäst" och "först". Inte vara duktig och fiffig ens. Bara vara. Vissa saker har jag lärt mig under den här tiden som sjukskriven. Teorin är en sak. Praktiken en annan. Nu ska jag försöka omsätta teorin i praktik. Ni får hålla tummarna! Eller ännu hellre ge mig en välmenande knuff i sidan när jag glömmer bort mig! :)

Värken är borta nu. Åtminstone än så länge. Men kortisonet fortsätter ännu någon vecka. Sover gör jag som en gris och faktiskt undrar jag om inte det kommer att vara den största utmaningen med att börja jobba igen... att komma mig upp på morgnarna. Nu har jag varit världens latmask varje morgon och dragit ut på uppstigningen så länge det bara gått. Andra bullar blir det nu, från i morgon bitti! Men månne inte det också blir en vana igen!

Hur var det egentligen? Vad var det som hände? Varför blev det såhär? Ja, det är frågor man kan undra över. Men jag vill inte fastna i funderingarna längre än så. Nu känns det bra och därifrån tar jag avstamp mot vår och sommar! Jag har ett rikt och bra liv. En man som är världens snällaste och barn och barnbarn som älskar mig! Det behövs verkligen inte mer än så för att man ska kunna kalla sig lyckligt lottad och nöjd! Jag tackar för allt i mitt liv! För alla prövningar också! Det är till stor del just problemen och motgångarna som format mig till vad jag är. Som slipat ner taggarna där det varit behov av det men också vässat klorna när jag behövt klösa ifrån mig. Allt hör ihop. Allt har en mening och livet är ingen slump. Nu är jag beredd att gå ut i våren med nya krafter!

Att börja från blankt ark.

"Du ska få en dag i morgon som ren och obrukt står... men banka ark och nya kritor till. Och då kan vi rätta till allt det vi gjorde fel i går... då får vi det så gott i morgonkväll"--- Den Proysen- texten är så fin.

Är det så enkelt?

Jag har för vana att när jag går till sängs på kvällen alltid avsluta dagen med aftonbön. Det sitter i ryggmärgen. Det har jag gjort hela livet. Det kommer jag att göra resten av mitt liv också- Be aftonbön. Ibland blir den kort. Ibland väldigt lång. En del kvällar ber jag mig till sömns, faktiskt. Det känns bra att summera dagen. Knyta igen påsen. Kanske det är just så enkelt som i visans text. Vi får ju ändå inte gårdagen tillbaka... Inte ens den sekund som gick nyss.
Då är det väl bäst att tänka som Alf Proysen. Att vänta på de nya kritorna. Det blanka blocket. När  det är ett tomt ark har vi ju möjlighet att fylla det med allt det som vi tycker om. Färger vi verkligen mår bra av att titta på. Former som tilltalar oss. Göra vår dag vacker, helt enkelt.
Tänk om vi skulle tänka så från i morgon. Vi får en ny vecka med blanka ark och nya kritor! Ljuset har vi redan.

Det blir nog en bra vecka  det! Ha det så fint!

Här får ni lyssna på Alf Proysen

Mitt i mars!

Det har gått några dagar nu sen jag senast uppdaterade min blogg. Kan det tyda på att jag har fullt upp med annat? Jo, kanske det! Håller på att uppdatera mina kunskaper i första hjälp och hygien! Det behöver jag för jobbet och eftersom det nu ordnas kurser i vår kommun var det bara att haka på! Roligt att komma ut med folk också.

Jag har hela tiden tankarna på renovering och styling här hemma. Det blir småningom ett rum till som ska få ljusare färg. Storstugan står i tur! Funderar på en linnegrå /beige färg. Lika snäll som den i sovrummet. Men i en annan brytning. Vi får se. Det ser ut som ett stort projekt när man ser på det sådär med bara ögat men vid närmare mätning kommer man faktiskt fram till att det inte är stort mera väggar än i sovrummet. Orsaken till det är alla fönster och dörrar. Ska bli så spännande!

Nu är det inte länge kvar av min sjukskrivning! Första arbetspasset blir den 26 mars om allt går enligt planerna. :)

När jag bestämde mig för att gå på promenad i går satte jag upp ett mål som nästan skrämde mig själv. Men jag klarade utmaningen och är så nöjd över det. Och inte hade jag heller mera ont på kvällen!  Skönt! Det är väl bara att inte ge upp! Men visst gjorde det ont när jag gick, det kan jag inte sticka under stol med. Nåt är det ju. Den saken är klar!I går slog det mig att jag faktiskt känner i midjetrakten att måtten minskat! Helt otroligt! 2 veckor med nya dieten och jag känner mig betydligt mindre pösig redan. Och inget problem är det att hålla sig från det gamla heller! Gillar det jag äter nu!

Bilden är googlad!

Längtan.

Söndagskänslan är vanligen ganska skön. Men idag är det nåt. Jag känner ett lätt illamående och det är inte hundra i magen. Hoppas verkligen att det är snabbt övergående. Jag sk nämligen vara 16.30 i kyrkan för att öva med kören inför kvällens framträdande. Visserligen inget högtflygande verk som ska framföras, men jag vill vara med. Det är första gången vi sjunger inför publik.

I går tog vi tag i städningen här hemma. Konstigt vad lätt det blir att andas efter en grundlig städning. Bytte gardiner och mattor. Det blev så ljust! Vårlikt!

Ute ser det verkligen inte ut att vara vår. Och det är det nog inte heller. Temperaturen visar alltför måna minusgrader för att man ska kunna tro att vi om en månad är en bra bit inne i april. Väntar på explosionen. När snön smälter och krokusarna blommar. Det är det jag verkligen ser fram emot! Att få se över trädgården i Lillby vid Viktos- Vädra ut vintern och göra sommarfint i stugan.

Fortsätter längta alltså!

Var ska skåpet stå?

Nu står det där det ska! Ett gammalt och vackert skåp från svunna sekler. Vet inte hur gammalt det egentligen är. Det är nött och har precis den rätta patinan.

Det står i vårt sovrum precis som det var tänkt. Sovrummet är ljust och fräscht. Jag älskar det verkligen. För att riktigt kunna göra klart hur stor förändringen blev kastar jag in bilder på före och efter igen en gång.

Jag är matt av dagens tvättande av gamla möbler. Möblerandet i sig var inte så tungt. Visste ganska exakt var vart och ett skulle stå.

Idag har jag varit glutenfri en vecka. Det går bra. Men ibland känner jag att magen (munnen) vill ha "riktigt" rågbröd. Men se det får den inte! :)

Har minskat på kortisonet från 6 tabletter per dag till 2 per dag. Tyvärr känner jag värken komma. Men försöker ignorera den. Vill inte ha den tillbaka!!!!

Nu ska jag njuta av kvällen. I morgon ska jag plocka bort efter renoveringen i sovrummet!

Sanslöst stolt!

Det finns vissa saker jag lärt mig i livet. Där ibland att man ska vara nöjd över ett jobb man gjort så bra man kunnat! Det är bara att konstatera! Jag är nöjd!

Härligt ska det bli att börja inreda. Det blir sparsamt och med stil. Gammal stil och romantik!

Dagen och veckan i sina startgropar

Idag snöar det igen! Men det kommer inte att störa mig nämnvärt. Jag ska visserligen iväg och handla strax, men sen blir det inomhusjobb. Jag kastar in ett par "FÖRE" bilder... Sen får ni vänta på att se resultatet några dagar.

Det är vårt sovrum som får ansiktslyftning. Ljusare kommer det att bli... och romantiskt!

Glutenfri dag 4

Allt väl. Ska kolla lite mer i butiken efter matvaror som passar idag. Dessutom skojvägde jag mig id morse! Det var kul! :)

På den tredje dagen...

Natten som gick borde jag inte ens nämna för er. Det måste ju vara kortisonet som gör att jag sover dåligt eller rättare sagt, inte. Vaknade vid 02.30 och låg vaken till 04.50. Fanns ingen tillstymmelse till trötthet. Så i dag går jag runt i pyjamas och morgonrock hela dagen. Det har jag bestämt!

För övrigt är det inte några större bekymmer. Har ingen värk just nu. Inte ens huvudvärk som jag haft i 2 dagar. Så jag vill inte klaga. Hade väl tänkt ut lite planer för i dag, men det får nog stå över. Känns som om kroppen behöver få koppla av helt nu.

Inkommande vecka kommer att betyda Första Hjälpkurs för min del. Det ska bli riktigt intressant! Inte minst att komma ut bland folk. Det är viktigt för tillfrisknandet också.

Idag är det tredje dagen med glutenfritt. Jag vet inte om jag inbillar mig men tycker att jag är mindre uppblåst i magen. Det har inte varit något jag egentligen reflekterat över tidigare... men nu... när det är borta... Inbillar jag mig?

Det gör egentligen det samma om det är inbillning eller inte, huvudsaken är att jag känner mig bättre. De gångna månaderna... kan säga året, har varit jobbiga på flera sätt. Bl a knäet som bråkade i fjol vid den här tiden, glömmer jag inte så lätt.

Jag är på god väg tillbaka till "livet". Känner faktiskt en liten längtan till jobbet. Det verkar sunt. Visst finns det vissa saker jag känner att jag funderar på... men det tar vi efterhand.

Nu ska jag njuta av min pyjamasdag!

Hög!

Man kan ju inte önska allt här i världen. I natt har jag varit vaken, denna gång från kvällen, men det berodde säkert på kortisonet jag började med i går. Lite "hög" alltså. Men hellre hög än låg! :)


I dag ska vi iväg norrut. Först Jakobstad och sedan en runda via sonen som blir 23 i morgon, sen blir det en visit hos mor i Lillby. När man gör den rundan tror jag att det inte behövs så mycket mer i kväll.

Ingen kan förstå ur lättad jag är över torsdagen som gick. Jag fick inte bara träffa läkaren, jag åkte via jobbet med mitt sjukintyg efteråt. Där fick jag en ovärderlig pratstund med en kollega. Känslan av att jag skall tillbaka till jobbet är inte längre tung. Det gör stor skillnad. För ett par veckor sen var det ett onåeligt mål. Nu ser jag fram emot det! Hoppas den känslan håller i sig. Måste bara se till att nära den! Det är nog mest upp till mig och inget som hänger på någon annan.

I går kväll hade jag huvudvärk... Men inga andra abstinensbesvär ännu.. ;)

Gött...

Så lätt att vara idag. Så lätt att vara just JAG idag. Verkar redan som jag gjort mig av med åtskilliga kilon. Det är säkert stenen från mitt hjärta som jag fått se falla. Känslan är otrolig. Jag vet att jag inte bara inbillat mig min trötthet och mitt tunga, den senaste tiden. Bekräftad! Det här kan gott vara svaret på många frågor i mitt liv vad hälsan eller rättare sagt Ohälsan beträffar. Lederna som bråkat i många tiotals år. Värk lika länge. Och den otroliga tröttheten. Säkert ligger orsakerna inte bara i detta. Det finns faktiskt saker som gjort att jag varit deprimerad "på riktigt"- livskriser. Men vem vet? Kanske det ska bli "lättare att ta kriser" när man mår bättre annars också.

Det blåser rätt kallt idag. Men det ska inte hindra mig från att ta min korta lilla tur. Förväntar mig inga underverk... 200 meter blev det senast. Kanske jag orkar det idag också. Alltid något! Gott om frisk luft finns det där ute och idag verkar den dessutom ha bråttom nånstans!

Helgen är på kommande. Jag tror det blir en bra sådan. Vi har lite planer. En resa norrut blir det med största sannolikhet. Snart får man försiktigt börja elda igen i kakelugnen och vedspisen vid Viktos. Det ska bli riktigt skönt att på det sättet bevisa för sig själv att det faktiskt går mot vår! Jag har det bra där jag är, men klart att jag också längtar till "stugan".

Dag 1 vad min nya diet beträffar. Jag köpte glutenfritt knäckebröd på butiken igår. Jättegott enligt mig! Grönsaker och frukt är också gott! Sen ska jag göra en smaskens omelett tror jag... Märker ni att jag är glad? Om inte- JAG ÄR SÅ GLAD!