Fredagkväll i gula huset

Jag sitter ensam... måste ha TV på för att inte känna mig så. Han kommer nog snart, mannen i mitt liv! Bra det! Tidigt i går morse, 04.30-tiden, satte han sig i bussen för att, tillsammans med kolleger få se lite andra intressanta saker i söderled. Jag hade gärna åkt med och stannat i Tammerfors på IKEA när de drog vidare till Helsingfors. Säkert hade jag hittat någon tillräckligt bekväm säng att sova några timmar i på "bädd"avdelningen. :) Sen hade de kunnat plocka in det jag handlat, i bussen, när de kom förbi idag, på hemväg... kanske ingen briljant idé, men medge att den var ganska annorlunda!! I går kväll kom första snön. Vackert och ljust blev det där ute! Den speciella doften slog emot mig i morse, när jag stack ut näsan genom dörren. Doften av vinter! Snart börjar Tongåvan i Radio Vega! Det hör till! Det har hört till länge! Det är inte riktigt helg förrän Tongåvan sänds. I morgon, om vi orkar, blir det byggmässa i Vasa. Det ser jag verkligen fram emot. Allt har ju snurrat runt renovering och byggande här den sista tiden. Jag har ritat olika förslag till renoveringen.. Det ena bättre det andra mindre bra. Men att verkställa planerna får nog någon annan, mera kunnig, göra. Vackert skulle det bli. Och tyvärr har jag en känsla av att det blir ganska dyrt också.. :( Nu ska våra 6 katter få mat innan jag bänkar mig vid radion. Ha en skön kväll!

Få gråta.

Trött efter den gångna veckan. Dessutom har jag ännu 2 arbetsdagar/ kvällar, innan jag kan pusta ut ett par dagar. Det är mycket nu, känns det som. Det ena och det andra. Småsaker och större saker. Men tacksam är jag över att ha en man, som verkligen stöttar, vid min sida. Han är den varmaste och snällaste människa jag träffat! Som i går kväll... Jag grät som ett litet barn på hans arm. Varför? Det kunde jag inte säga. Men jag fick gråta "bort" gråten som tryckte bakom ögonlocken och tyngde mitt hjärta. Inget " Men sluta nu! Vad lipar du för nu igen?" Jag har lätt till skratt, men lika lätt till tårar. Tack Älskade, för att du vill dela både tårar och skratt med mig! Jag älskar dig Kenneth!

Goda föresatser hade jag i varje fall ;)

Jag skulle ge bloggen några minuter varje dag, det var min tanke. Men det har inte varit så. Jag håller på med det ena och det andra, mest stickar jag, när jag är ledig. Jobbar gör jag ju också ganska mycket, så det tar sin tid. Jobbet ja. Om jag ska ta det kort: Jag har verkligen hittat "mitt" ställe! Ack vad jag trivs. Mina arbetskamrater är underbara och visar och berättar sånt jag inte redan fått kläm på. De boende är varma och hjärtliga människor och vad tiden går lär jag mig känna dem bättre och bättre. Det känns så bra på Solrosen! När man precis bytt boningsort är det saker man ser med andra ögon. Jag har ju mina arbetskamrater, men vad övrigt beträffar bekanta är det inte många man har. Men jag vill ta det i sakta mak. Känna mig fram och i första hand ge jobbet tid. Månne inte fritidssysselsättningarna också kommer. Jag har inte brist på saker att göra, som ni som känner mig, vet. Är det inte annat så är det mina handarbeten som får tiden att gå. Den här sensommaren och hösten har tankarna snurrat väldigt mycket kring bygga och bo- temat. Inredning, renovering, bygge... Hmm. Precis det. Vi har varit på en del visningar av nybyggda/ halvfärdiga hus i nejden. Det finns så mycket fint. Men visst ser man också sånt man ogillar, Så MÅSTE det vara. Tänk vad det skulle vara tråkigt om alla skulle gilla precis samma saker vad gäller hem och hus- ve och fasa! Våra tankar har mest kretsat kring nytt och då nyckelfärdigt svensktillverkat. Känns som det vi båda två vill ha, ifall man väljer alternativ NYBYGGE. Sen finns det ju alltid alternativet RENOVERA. Det skulle innebära omfattande sanering av el och avlopp samt en mindre tillbyggnad. Det stora gamla anrika huset skulle få en rejäl ansiktslyftning. Men... Nytt är alltid nytt... Att få plats för ett nytt hus kräver att det gamla måste bort. Allra helst skulle vi se att någon entusiastisk familj ville ta huset tillvara, stockvarv för stockvarv. Plocka ner det varsamt för att sen flytta det och göra det till sitt drömhem. Det skulle göra att husets själ fick leva kvar- fick fortsätta att ge glädje och trevnad till nya generationer. För oss är det alldeles för stort. Men för en växande familj vore det drömmen. Tänk om nån sitter och läser det här nu och söker... söker just ett gammalt hus... Bild på nytt hus lånad från alvsbyhus.fi