Farsdag. Men min far är inte här. Men han är med mig idag, speciellt idag.
Du har just delat min sena frukost, pappa. Hoppas det var okej fast du inte fick nån gröt.
Det finns faktiskt det som är godare.
Det är grått i november. Grått på många sätt. Jag ser fram emot julen. Har redan börjat se mig omkring efter vackra granar när vi kör omkring i bilen. Det gjorde du år innan det var dags att hugga just den granen. Röjde runt den tilltänkta julgranen för att den inte skulle störas i sitt växande av slyet omkring den. Vi har plastgran, pappa. Egentligen behöver jag inte alls titta efter nån gran i skogen. Men det hör till. Det finns i generna tror jag. Generna från dig.
Jag har det bra.
Tycker faktiskt att jag har det RIKTIGT toppenbra. Men livet har lärt mig. Man ska vara försiktig med hurrandet före man faktiskt kommit över bäcken. Den här gången tror jag trots allt att jag inte behöver hoppa alls. Jag vill vara här. Precis där jag är nu. Vill leva det livet. Men dem som älskar mig och som jag älskar. Jag saknar dig här. Du skulle varit nöjd, pappa. Skulle gått omkring i huset, bland uthusen och tittat på alla rackerier till jordbruksredskap som kommit de senaste åren. Sett till att våra småfåglar fick mat.... det fick man inte glömma.
Jag har bundit en granriskrans med kottar i. Den hade vi till barndomshemmet senast vi var där. Tänkte på dig. Din konst. Du var i sanning en konstnär, pappa. Du får säga vad du vill. Du var det! Men jag vet. Anspråkslös var du... "va sku å etee vaa naa ti viis" " nå he vart int som ja määra" ... Du var sån.
I dag är det farsdag. Jag har många frågor jag skulle vilja att du svarade på just nu. Men du är med mig. Jag är så glad för det. Det får vara nog. Jag vet nog ungefär vad du skulle sagt...
Jaa, jaa.. var å ein me sett!
Grattis på farsdagen pappa! Jag kommer alltid att älska dig!
Mary
söndag 9 november 2014
måndag 13 oktober 2014
Stenar och ännu mera stenar
Bilarna kör sakta förbi vårt hus. De tittar på stenarna och jordhögen. Oj, nu har de riktigt fått fnatt, kanske de tänker. Kanske det men det är kul att få fnatt i så fall. Det är trädgården som kommit en bra bit på väg med stenar grus och bortschaktad jord. Har några rosenbuskar som ska ner i jorden snart. Dessutom får det bli en vända till nåt ställe där man kan hitta intressanta lökväxter. Allt för att bli ännu mer inspirerad att fortsätta med odlandet när vårsolen tittar fram och krokusar och snödroppar med den.
Inne från kontoret ser det ut såhär- inspirerande? För mig är det känslan av lååångt till vårsol.. Suck. Men något ska hinnas med ännu i höst, som sagt.
Det finns så mycket man vill ha i växtväg. Men det är ju bra att man med tiden får komplettera. Det är väl det som egentligen är det bästa med egen täppa. Man får göra som man vill.
Så ser det ut nu. Ha en fin vecka!
Det finns så mycket man vill ha i växtväg. Men det är ju bra att man med tiden får komplettera. Det är väl det som egentligen är det bästa med egen täppa. Man får göra som man vill.
Så ser det ut nu. Ha en fin vecka!
onsdag 24 september 2014
Förkylningar, pyssel och "må dåligt" -dagar
Sen jag skrev senast har det hänt mycket, förstås.
Vi har haft begravning och allt vad det innebär. Genast efteråt började jag känna av halsont och lite andra förkylningssymptom. Men bara lite luddigt. Så på söndagskvällen var jag nog med och sjöng i kvällsmässan i kyrkan i alla fall.
Sådär har det varit nu flera dagar. Fram och tillbaka med förkylning och kanske ändå inte förkylning. Men idag har jag varit verkligt trött, men ingen feber. Sovit ett par timmar på dagen med mina kära kissemissar bredvid mig i sängen.
Det är bara att vänta och se vad det blir.
Väldigt mycket har hänt skrev jag. Nu är stuprännor och hängrännor på plats och om nån vecka kommer killen som ska fixa dräneringen kring huset. I samma veva ska han, med sin grävmaskin, flytta de jättestora stenarna som grävdes fram på tomten i våras. De ska få en fin plats i trädgården. Den trädgård som inte funnits. Tänk att få planera en helt NY trädgård och göra det som jag vill. Det innebär att den kommer att bli "grundad" på mycket sten och härligt "vild" i looken. Mycket färger och nivåer som gör förbipasserande lyckliga, åtminstone för en liten stund. Området är ca 20m x 25 m. Så plats finns det. Bärbuskar ska också få rum så till det går nu åt en hel del.
Det är skönt att det är höst. Jag är visserligen förtjust i våren, allra mest, men när hösten kommer och det börjar bli mörkt på kvällarna, då mår jag. Att sitta med sitt handarbete och omge sig med tända ljus och elda i spisen... Det kan väl kallas njutning. Det blir ett lugn när hösten kommer. Naturen ska vila och ta igen sig för att ha kraft att vakna igen när våren kommer. Lite likadant är det med oss människor också. Vi behöver varva ner.
Men tyvärr har jag också en annan, tråkigare, erfarenhet av hösten också. Har man, som jag, tendens till depressioner, är det ganska vanligt att just hösten men också våren är tider på året när åtminstone jag blir extra skör och känslig. Det är inte alltför många år sen jag konstaterade att mina sämre perioder har att göra med årstiderna. Det talas så mycket om vikten av att förebygga med D-vitamin från solen och andra knep. Visst hjälper det till en ganska stor del men det som jag upplever som maximalt viktigt är att man har ett bra nät av människor omkring sig. Släktingar och vänner som känner mig väl och vet om mina problem. Men dem kan jag tala och de förstår. Inte så att man måste tala om hur dåligt man mår hela tiden utan bara träffas och umgås är läkande. Men det ska vara så att man inte känner att man "måste".
I går kväll var jag på en väldigt intressant föreläsning med Lisen Kullas-Nyman i Kimo skola. Det handlade mycket om kriser i livet och hur man kan hantera dem när de kommer, för alla kommer nån gång att gå igen om större kriser eller mindre motgångar i livet. Utifrån kan det se ut att vara nåt trivialt som sker men för personen som drabbas är en kris en KRIS. Det är hur vi själv upplever det som räknas. Inte hur grannen anser att vi borde göra. Att vi måste våga tala om det svåra också och inte bara slå ifrån oss när nån frågar hur vi mår. " Jo tack, det är fint med mig!" Vi måste lära oss att både berätta hur vi har det, på riktigt, men också att LYSSNA på andra och hur de mår.
Jag tycker att vi ska komma i håg det nu när hösten är i antågande. Jag ska försöka ta emot den som den kommer och känna efter hur jag mår och vara snäll mot mig själv. Speciellt de dagar när det känns motigare!
Vi har haft begravning och allt vad det innebär. Genast efteråt började jag känna av halsont och lite andra förkylningssymptom. Men bara lite luddigt. Så på söndagskvällen var jag nog med och sjöng i kvällsmässan i kyrkan i alla fall.
Sådär har det varit nu flera dagar. Fram och tillbaka med förkylning och kanske ändå inte förkylning. Men idag har jag varit verkligt trött, men ingen feber. Sovit ett par timmar på dagen med mina kära kissemissar bredvid mig i sängen.
Det är bara att vänta och se vad det blir.
Väldigt mycket har hänt skrev jag. Nu är stuprännor och hängrännor på plats och om nån vecka kommer killen som ska fixa dräneringen kring huset. I samma veva ska han, med sin grävmaskin, flytta de jättestora stenarna som grävdes fram på tomten i våras. De ska få en fin plats i trädgården. Den trädgård som inte funnits. Tänk att få planera en helt NY trädgård och göra det som jag vill. Det innebär att den kommer att bli "grundad" på mycket sten och härligt "vild" i looken. Mycket färger och nivåer som gör förbipasserande lyckliga, åtminstone för en liten stund. Området är ca 20m x 25 m. Så plats finns det. Bärbuskar ska också få rum så till det går nu åt en hel del.
Det är skönt att det är höst. Jag är visserligen förtjust i våren, allra mest, men när hösten kommer och det börjar bli mörkt på kvällarna, då mår jag. Att sitta med sitt handarbete och omge sig med tända ljus och elda i spisen... Det kan väl kallas njutning. Det blir ett lugn när hösten kommer. Naturen ska vila och ta igen sig för att ha kraft att vakna igen när våren kommer. Lite likadant är det med oss människor också. Vi behöver varva ner.
Men tyvärr har jag också en annan, tråkigare, erfarenhet av hösten också. Har man, som jag, tendens till depressioner, är det ganska vanligt att just hösten men också våren är tider på året när åtminstone jag blir extra skör och känslig. Det är inte alltför många år sen jag konstaterade att mina sämre perioder har att göra med årstiderna. Det talas så mycket om vikten av att förebygga med D-vitamin från solen och andra knep. Visst hjälper det till en ganska stor del men det som jag upplever som maximalt viktigt är att man har ett bra nät av människor omkring sig. Släktingar och vänner som känner mig väl och vet om mina problem. Men dem kan jag tala och de förstår. Inte så att man måste tala om hur dåligt man mår hela tiden utan bara träffas och umgås är läkande. Men det ska vara så att man inte känner att man "måste".
I går kväll var jag på en väldigt intressant föreläsning med Lisen Kullas-Nyman i Kimo skola. Det handlade mycket om kriser i livet och hur man kan hantera dem när de kommer, för alla kommer nån gång att gå igen om större kriser eller mindre motgångar i livet. Utifrån kan det se ut att vara nåt trivialt som sker men för personen som drabbas är en kris en KRIS. Det är hur vi själv upplever det som räknas. Inte hur grannen anser att vi borde göra. Att vi måste våga tala om det svåra också och inte bara slå ifrån oss när nån frågar hur vi mår. " Jo tack, det är fint med mig!" Vi måste lära oss att både berätta hur vi har det, på riktigt, men också att LYSSNA på andra och hur de mår.
Jag tycker att vi ska komma i håg det nu när hösten är i antågande. Jag ska försöka ta emot den som den kommer och känna efter hur jag mår och vara snäll mot mig själv. Speciellt de dagar när det känns motigare!
lördag 13 september 2014
Kärleksknutar och morrhår
Jag hoppar från det ena till det andra.
Från städning till att skala hundrafemtielva äpplen. Medan äppelmosen tar sig sitter jag och uppdaterar mig på Facebook. Det tar väldigt länge att koka äppelmos. Facebook är inte intressant men ska man döda tid är det synnerligen effektivt.
Jag dödar ett par timmar och lite vidbränd äppelmos smakar ljuvligt när sockret kommit i. Det som är nackdelen med att pyssla i köket är att det blir disk i stora berg. Jag plockar i diskmaskinen för att slippa se- diskar alltså.
Jag har precis kommit på hur man virkar kärleksknutar. Det är lätt som en plätt, sa en arbetskompis till mig för flera år sen. Jag skämdes nästan. Jag som hela tiden gör något med garn och nål eller stickor. Inte en chans att det där med kärleksknutar skulle in i min hjärna än mindre i mina fingrar. Det där fick andra göra, tänkte jag. Men snyggt blev det och fort gick det! Inte tu tal om det.
Nu virkar jag kärleksknutar som jag inte gjort annat i livet. Just så enkelt är det, som hon sa. Fort går det också. Köper man garn på loppis behöver det dessutom inte kosta många cent heller.
Kattungar gillar garn. Vi har två. Det betyder att det kan vara ett riktigt äventyr nu när de också kommit på att det är både roligt och fint med kärleksknutar. Låt vara att deras inte ser ut som mina. Men kärlek ser ju väldigt olika ut beroende på om man är katt eller tant.
De är smått galna, kattungarna. Mia är blyg och liten till växten. Majorn är, som ni förstår, precis tvärtom. Mia har fått stå ut med både det ena och det andra, stackarn. Majorn har tuggat av hennes morrhår på ena sidan. Säkert för att visa vem som bestämmer. Vilket sätt!
Kanske det vore lättare om nån gjorde så på mig med. Kanske jag inte skulle "känna efter" så mycket. Kanske många motgångar helt enkelt skulle bli "på sidan" om mina känselspröt.
Men det är olika med kattungar och tanter. Jag har mina känselspröt inåt tror jag. Åtminstone inte utåt som Mia. Ja, som Mia BORDE ha, om inte hennes dominanta bror tagit dem.
De sover nu. Nos mot nos. De älskar varann trots allt!
I morgon är det söndag. Det är bra. Då är det snart vardag igen! Vårt tak börjar snart bli klart för plåt. Då ska jag ge er en bild hur fint det blev.
Ha en fin dag, med eller utan morrhår!
Från städning till att skala hundrafemtielva äpplen. Medan äppelmosen tar sig sitter jag och uppdaterar mig på Facebook. Det tar väldigt länge att koka äppelmos. Facebook är inte intressant men ska man döda tid är det synnerligen effektivt.
Jag dödar ett par timmar och lite vidbränd äppelmos smakar ljuvligt när sockret kommit i. Det som är nackdelen med att pyssla i köket är att det blir disk i stora berg. Jag plockar i diskmaskinen för att slippa se- diskar alltså.
Jag har precis kommit på hur man virkar kärleksknutar. Det är lätt som en plätt, sa en arbetskompis till mig för flera år sen. Jag skämdes nästan. Jag som hela tiden gör något med garn och nål eller stickor. Inte en chans att det där med kärleksknutar skulle in i min hjärna än mindre i mina fingrar. Det där fick andra göra, tänkte jag. Men snyggt blev det och fort gick det! Inte tu tal om det.
Nu virkar jag kärleksknutar som jag inte gjort annat i livet. Just så enkelt är det, som hon sa. Fort går det också. Köper man garn på loppis behöver det dessutom inte kosta många cent heller.
Kattungar gillar garn. Vi har två. Det betyder att det kan vara ett riktigt äventyr nu när de också kommit på att det är både roligt och fint med kärleksknutar. Låt vara att deras inte ser ut som mina. Men kärlek ser ju väldigt olika ut beroende på om man är katt eller tant.
De är smått galna, kattungarna. Mia är blyg och liten till växten. Majorn är, som ni förstår, precis tvärtom. Mia har fått stå ut med både det ena och det andra, stackarn. Majorn har tuggat av hennes morrhår på ena sidan. Säkert för att visa vem som bestämmer. Vilket sätt!
Kanske det vore lättare om nån gjorde så på mig med. Kanske jag inte skulle "känna efter" så mycket. Kanske många motgångar helt enkelt skulle bli "på sidan" om mina känselspröt.
Men det är olika med kattungar och tanter. Jag har mina känselspröt inåt tror jag. Åtminstone inte utåt som Mia. Ja, som Mia BORDE ha, om inte hennes dominanta bror tagit dem.
De sover nu. Nos mot nos. De älskar varann trots allt!
I morgon är det söndag. Det är bra. Då är det snart vardag igen! Vårt tak börjar snart bli klart för plåt. Då ska jag ge er en bild hur fint det blev.
Ha en fin dag, med eller utan morrhår!
Bilden på kärleksknutar är googlad.
fredag 12 september 2014
Sorg och bekymmer
Jag försöker och försöker. Men nu är det verkligen svårt att vara "tjofaderittan". Besvikelser och missöden blandas med sorg och saknad. Det känns som ingen känsla riktigt är hel utan allt är ett virrvarr av alltihopa. Hur ska man komma ur det!?
Jag tänkte i går att man borde ta och unna sig riktigt god mat i helgen. Kanske man för en stund skull glömma alla bekymmer då. Va? Genom att äta? Tror inte det!
Kanske man bara ska vara i den här bekymmersgröten nu och låta tiden ha sin gång. När det "oförutsedda" blir det "HÖGST AKTUELLA" då är det tungt. Visst, jag vet att allt bara är fråga om materiella, ersättningsbara saker. Det finns nya i butiken. JA, men vi har bott 2½ månad i huset! Det ska inte få ske! Nu gjorde det det och jag går på knäna. I gröten av bekymmer.
Och sorgen då. Det känns som sorgen inte får den plats den borde ha. Men den kommer att ta sitt. Sorgen kommer alltid, förr eller senare. Idag fanns dödsannonsen i tidningen. Det gjorde förstås att det stannade till. Vi beställde begravningsbukett idag. Svårt att tänka på det. Men den är beställd och den blir säkert fin. Jag har ombetts sjunga på begravningen. Vill inte nu. Känns det annorlunda om en vecka? Nu är det inget jag kan tänka mig att göra i alla fall. Egentligen skulle det vara ett fint avsked. En välvald sång. Men det fordrar mycket mera kraft än jag kan uppbringa, känner jag.
Just nu känns det som det mesta går emot. Men jag får vara tacksam att jag har en man vid min sida att dela allt detta med. Vi är lika ledsna och trötta båda två. Men vi har varandra. Något att tacka för när det är motigt.
Kram från mig!
Jag tänkte i går att man borde ta och unna sig riktigt god mat i helgen. Kanske man för en stund skull glömma alla bekymmer då. Va? Genom att äta? Tror inte det!
Kanske man bara ska vara i den här bekymmersgröten nu och låta tiden ha sin gång. När det "oförutsedda" blir det "HÖGST AKTUELLA" då är det tungt. Visst, jag vet att allt bara är fråga om materiella, ersättningsbara saker. Det finns nya i butiken. JA, men vi har bott 2½ månad i huset! Det ska inte få ske! Nu gjorde det det och jag går på knäna. I gröten av bekymmer.
Och sorgen då. Det känns som sorgen inte får den plats den borde ha. Men den kommer att ta sitt. Sorgen kommer alltid, förr eller senare. Idag fanns dödsannonsen i tidningen. Det gjorde förstås att det stannade till. Vi beställde begravningsbukett idag. Svårt att tänka på det. Men den är beställd och den blir säkert fin. Jag har ombetts sjunga på begravningen. Vill inte nu. Känns det annorlunda om en vecka? Nu är det inget jag kan tänka mig att göra i alla fall. Egentligen skulle det vara ett fint avsked. En välvald sång. Men det fordrar mycket mera kraft än jag kan uppbringa, känner jag.
Just nu känns det som det mesta går emot. Men jag får vara tacksam att jag har en man vid min sida att dela allt detta med. Vi är lika ledsna och trötta båda två. Men vi har varandra. Något att tacka för när det är motigt.
Kram från mig!
onsdag 10 september 2014
Barfota och djupa sår!
Det står inte nånstans att man måste uppdatera en blogg varenda dag, men visst har jag märkt att intresset för vad jag publicerar har avtagit markant sen vårt inredande och mina bilder från huset slutade komma. Det gör inget. Jag tycker fortfarade att det är roligt att kunna skriva när jag känner för det.
Jag har aldrig varit en läsare. Alltså ingen BOKläsare. Det tar för lång tid för en bokstavskombination. Jag KAN läsa, men det är inte tillräckligt roligt i längden. Men oj, att skriva. Det är roligt både i lång och kort variant. Jag har alltså intresse för ord. Att tala, som ni som känner mig kan skriva under på, och att skriva då alltså.
Häromdagen när jag var hos mamma hittade jag min diktsamling i hennes bokhylla. "Barfota". Den fastnade i händerna och jag läste. Gillar fortfarande att läsa just DEN boken. Vartenda ord är sant och jag vet exakt hur jag kände i stunden när jag skrev mina dikter. Bara jag vet det.
Den diktsamlingen kom till när jag befann mig i nåt slag av bubbla i livet. Jag var nyskild. Kämpade på många sätt för vardagen. Ville bekräfta mig. Mest för mig själv. Ville göra något av mina tankar och skriverier. Jag hade skrivit i flera års tid och sparat små lappar med aforismer. Barnen var 15, 9 och 5. Det var svårt. Hur svårt det var är det ingen annan som vet. Hur missförstådd jag var och hur mycket ondska som fanns i luften. Det var kvällar när jag inte visste hur jag skulle våga somna. Så rädd. Hot och trakasserier, lögner och förtal. Varje dag. Mera än någon människa orkar. Så var det. Och till de som fortfarande tror att det var på något annat sätt vill jag bara säga att det kommer en dag när sanningarna ska komma fram vare sig vi vill det eller inte. Det var i denna villervalla jag beslöt mig för att göra en samling med pärmar. Mellan pärmarna skulle mycket av min ångest finnas. Den som varit och den som var just då. Men också sådant som gjort mig till den jag är. "Porträtt" av gamla personer som fanns i min barndom. Som betydde mycket för mig. Som lärde mig för livet. Där mellan suckar och tårar glimtade det till av glittrande skratt och kullerbyttor i gräset.
Så är ju livet.
Vi får inte bara slå våra kullerbyttor. Ibland skrapar vi upp våra knän också. Såren behöver inte alltid vara djupa utan oftast läker de ganska snabbt. Bara nån tar hand om dem. Nån som vet hur man gör för att det inte ska bli så fula ärr heller. Sen finns det de djupa sticksåren. De som skadat mycket mer än bara ytan. Som gått ända in i själen och hjärtat. Efter en tid tycks allt vara bra. Det har slutat blöda och såret läker, men bara på ytan. Inne, på djupet gror bakterierna och allt blir en enda stor infekterad varhärd. Läkningen borde ha fått börja inifrån och gå utåt. Men vi är själva snabba att sätta på våra plåster så att ingen ska fråga och se. Istället borde vi blotta våra svagheter och infekterade sår. Söka hjälp för att få lindring och läkning från grunden.
Det är kanske ingen som orkat läsa såhär långt, och det vet jag inte om jag själv skulle orkat heller, men det är så mycket jag gärna ville säga. Men jag ska bespara er det. Jag tror att bloggen är fel forum.
Tack för ordet!
Kram!
Jag har aldrig varit en läsare. Alltså ingen BOKläsare. Det tar för lång tid för en bokstavskombination. Jag KAN läsa, men det är inte tillräckligt roligt i längden. Men oj, att skriva. Det är roligt både i lång och kort variant. Jag har alltså intresse för ord. Att tala, som ni som känner mig kan skriva under på, och att skriva då alltså.
Häromdagen när jag var hos mamma hittade jag min diktsamling i hennes bokhylla. "Barfota". Den fastnade i händerna och jag läste. Gillar fortfarande att läsa just DEN boken. Vartenda ord är sant och jag vet exakt hur jag kände i stunden när jag skrev mina dikter. Bara jag vet det.
Den diktsamlingen kom till när jag befann mig i nåt slag av bubbla i livet. Jag var nyskild. Kämpade på många sätt för vardagen. Ville bekräfta mig. Mest för mig själv. Ville göra något av mina tankar och skriverier. Jag hade skrivit i flera års tid och sparat små lappar med aforismer. Barnen var 15, 9 och 5. Det var svårt. Hur svårt det var är det ingen annan som vet. Hur missförstådd jag var och hur mycket ondska som fanns i luften. Det var kvällar när jag inte visste hur jag skulle våga somna. Så rädd. Hot och trakasserier, lögner och förtal. Varje dag. Mera än någon människa orkar. Så var det. Och till de som fortfarande tror att det var på något annat sätt vill jag bara säga att det kommer en dag när sanningarna ska komma fram vare sig vi vill det eller inte. Det var i denna villervalla jag beslöt mig för att göra en samling med pärmar. Mellan pärmarna skulle mycket av min ångest finnas. Den som varit och den som var just då. Men också sådant som gjort mig till den jag är. "Porträtt" av gamla personer som fanns i min barndom. Som betydde mycket för mig. Som lärde mig för livet. Där mellan suckar och tårar glimtade det till av glittrande skratt och kullerbyttor i gräset.
Så är ju livet.
Vi får inte bara slå våra kullerbyttor. Ibland skrapar vi upp våra knän också. Såren behöver inte alltid vara djupa utan oftast läker de ganska snabbt. Bara nån tar hand om dem. Nån som vet hur man gör för att det inte ska bli så fula ärr heller. Sen finns det de djupa sticksåren. De som skadat mycket mer än bara ytan. Som gått ända in i själen och hjärtat. Efter en tid tycks allt vara bra. Det har slutat blöda och såret läker, men bara på ytan. Inne, på djupet gror bakterierna och allt blir en enda stor infekterad varhärd. Läkningen borde ha fått börja inifrån och gå utåt. Men vi är själva snabba att sätta på våra plåster så att ingen ska fråga och se. Istället borde vi blotta våra svagheter och infekterade sår. Söka hjälp för att få lindring och läkning från grunden.
Det är kanske ingen som orkat läsa såhär långt, och det vet jag inte om jag själv skulle orkat heller, men det är så mycket jag gärna ville säga. Men jag ska bespara er det. Jag tror att bloggen är fel forum.
Tack för ordet!
Kram!
fredag 5 september 2014
Jobbigt att vara konstnärlig! Eller är jag bara jobbig?
Jag har ganska länge undrat över min lust till skapande av alla de slag. Idag när jag tog en kortkort promenad slog det mig igen.
Det kan vara riktigt jobbigt att vara kreativ! Jag kan inte titta mig omkring ens på en kort stavgång utan att otaliga gånger tänka på tex vad jag skulle få ihop av de färger jag ser. idag var det blått och en grågrön färg. Blåklocka och nåt ogräs. Sen var det en del säd som låg på vägen. Hur gärna hade jag inte böjt mig ner och ritat nåt i det ljusgula- Gjort en tavla av inget.. Tagit ett foto med min mobil kanske... Jag är nog lite konstig jag.
Att gå i skogen och se alla vackra torra pinnar är härligt om jag bara inte skulle börja planera projekt med detsamma. :) Har sagt nångång att det känns som jag missar väldigt mycket då jag inte kan göra verklighet av det som hjärnan producerar som fantasier om vackra saker. Vad skulle jag göra med dem? Sälja? Vem skulle vilja köpa?
Vi människor är unika varelser, men jag hoppas verkligen att nån annan tänker åtminstone LITE som jag när det gäller fallna grenar och halvvissna blommor.
Sånt idag!
Det kan vara riktigt jobbigt att vara kreativ! Jag kan inte titta mig omkring ens på en kort stavgång utan att otaliga gånger tänka på tex vad jag skulle få ihop av de färger jag ser. idag var det blått och en grågrön färg. Blåklocka och nåt ogräs. Sen var det en del säd som låg på vägen. Hur gärna hade jag inte böjt mig ner och ritat nåt i det ljusgula- Gjort en tavla av inget.. Tagit ett foto med min mobil kanske... Jag är nog lite konstig jag.
Att gå i skogen och se alla vackra torra pinnar är härligt om jag bara inte skulle börja planera projekt med detsamma. :) Har sagt nångång att det känns som jag missar väldigt mycket då jag inte kan göra verklighet av det som hjärnan producerar som fantasier om vackra saker. Vad skulle jag göra med dem? Sälja? Vem skulle vilja köpa?
Vi människor är unika varelser, men jag hoppas verkligen att nån annan tänker åtminstone LITE som jag när det gäller fallna grenar och halvvissna blommor.
Sånt idag!
onsdag 3 september 2014
Sången ädla känslor föder
Att sjunga är nog bland det mest roliga som finns! I kväll har jag varit med på sångövning, första för i höst. Det blev dåligt med övandet för min del i våras men nu ska jag försöka vara lite mer trägen. Vi är så få i vår sånggrupp att det är ganska sårbart om det blir manfall.
Det är inte bara sången i sig som ger glädje, det är så roligt att träffa de andra sångarna också. Ibland blir det mycket annat prat också, inte bara stämövningar. Allt behövs. Allt är bra för humöret. :)
Vi övar i vårt församlingscenter och går under namnet Årvas Gospel. Gospel betyder Det Glada Budskapet. Vi sjunger gospel och andra fina lovsånger. För det mesta kör vi trestämmigt. I kväll började vi med ett par nya sånger, vilket alltid är spännande. Ska de funka för oss eller inte. Åtminstone den ena nya sång hann vi lära oss ganska bra redan i kväll. :)
Eftersom vår grupp består av bara ca 7-8 sångare skulle det verkligen behövas fler som vill komma med! Vi övar inte varje vecka så på det viset är det inte "betungande" heller. ( Har aldrig tyckt att det varit tungt att gå på övningarna för vi har så kul!) Kom med om du tycker du vill vara med i vårt trevliga gäng, Årvas Gospel!
Glömde: Kristoffer Streng är vår ledare.
Det är inte bara sången i sig som ger glädje, det är så roligt att träffa de andra sångarna också. Ibland blir det mycket annat prat också, inte bara stämövningar. Allt behövs. Allt är bra för humöret. :)
Vi övar i vårt församlingscenter och går under namnet Årvas Gospel. Gospel betyder Det Glada Budskapet. Vi sjunger gospel och andra fina lovsånger. För det mesta kör vi trestämmigt. I kväll började vi med ett par nya sånger, vilket alltid är spännande. Ska de funka för oss eller inte. Åtminstone den ena nya sång hann vi lära oss ganska bra redan i kväll. :)
Eftersom vår grupp består av bara ca 7-8 sångare skulle det verkligen behövas fler som vill komma med! Vi övar inte varje vecka så på det viset är det inte "betungande" heller. ( Har aldrig tyckt att det varit tungt att gå på övningarna för vi har så kul!) Kom med om du tycker du vill vara med i vårt trevliga gäng, Årvas Gospel!
Glömde: Kristoffer Streng är vår ledare.
söndag 31 augusti 2014
New Country Bohemian shabby
Jag har funderat en tid över det här med stilar vad gäller inredning. Det finns 1000 och en olika. Vilken är det jag gillar mest?
Det är den jag själv blandar ihop. Min egen stil och på mitt eget sätt. Man har ingen som helst orsak att känna att man måste "välja något". Bara göra så man trivs. Det är egentligen ingen nyhet, men jag har trott att jag var shabby chic- typen. Jag gillar visserligen den stilen men sen drar det mera åt boho- hållet. Mera färg och smått galet. När man tar lite av de två och sen blandar i lite lantlig charm, nytt och New England börjar vi vara rätt så nära min stil!
Vad är jag då? New Country Bohemian shabby. Det är nog jag det!
Collaget är gjort på googlade bilder.
Därtill kommer sen fina möbler och saker som går rakt in i mitt hjärta. Tyger jag inte kan motstå och detaljer som bara måste finnas med! Att man sen vill ändra om och byta färger och så gör ju inte det hela mindre intressant! Men BLÅTT är nog en av mina absoluta favoritfärger vid sidan om vitt, när det kommer till inredning.. Ja och så brunt och rött förstås.. och... ;)
Hur inreder ni? Vore intressant att höra och se!
Det är den jag själv blandar ihop. Min egen stil och på mitt eget sätt. Man har ingen som helst orsak att känna att man måste "välja något". Bara göra så man trivs. Det är egentligen ingen nyhet, men jag har trott att jag var shabby chic- typen. Jag gillar visserligen den stilen men sen drar det mera åt boho- hållet. Mera färg och smått galet. När man tar lite av de två och sen blandar i lite lantlig charm, nytt och New England börjar vi vara rätt så nära min stil!
Vad är jag då? New Country Bohemian shabby. Det är nog jag det!
Därtill kommer sen fina möbler och saker som går rakt in i mitt hjärta. Tyger jag inte kan motstå och detaljer som bara måste finnas med! Att man sen vill ändra om och byta färger och så gör ju inte det hela mindre intressant! Men BLÅTT är nog en av mina absoluta favoritfärger vid sidan om vitt, när det kommer till inredning.. Ja och så brunt och rött förstås.. och... ;)
Hur inreder ni? Vore intressant att höra och se!
lördag 16 augusti 2014
Fortsätter förundras
Har sagt det förr, men nu får jag nog dra det igen! Det här verkar helt enkelt otroligt! Men eftersom jag vidhåller att tro kan förflytta berg och att under sker än i vår tid måste jag bara böja mig för det faktum att nåt har hänt med mig!
Det är en vecka nu. Ingen värk. Inga krypningar i benen. Inte sendrag en enda gång. Visserligen hade jag av gammal vana och kanske också lite osäkerhet min rollator i närheten senaste veckoslut. Men jag började mer och mer känna att den bara gjorde min gång "bökig" och otymplig. Jag har inte använt den sen. Min käpp har funnits i närheten, men den har jag bara använt utomhus. Jag känner mig mycket mera stabil i benen och fötterna nu.
I kväll har jag tagit ännu ett stort steg framåt. Jag tog en stavgångspromenad i solen. Min kondition, eller snarare BRIST på densamma, gjorde sig naturligtvis påmind. Men 1½ km gick jag i ganska normal promenadtakt! Musik i öronen och jag fick flash-backs från i höstas när promenaderna var 10 km. Det gör inget vad andra tror och tänker. Jag vet vad jag känner och hur det känns. Njuter av varje sekund och tackar Gud för dem.
Skulle det komma dagar när jag känner att jag faller, bokstavligt eller andligt, så är jag i varje fall nära Herren. Det räcker att veta att jag kan nudda vid Hans mantelfåll och Han hjälper mig upp igen.
Det är en vecka nu. Ingen värk. Inga krypningar i benen. Inte sendrag en enda gång. Visserligen hade jag av gammal vana och kanske också lite osäkerhet min rollator i närheten senaste veckoslut. Men jag började mer och mer känna att den bara gjorde min gång "bökig" och otymplig. Jag har inte använt den sen. Min käpp har funnits i närheten, men den har jag bara använt utomhus. Jag känner mig mycket mera stabil i benen och fötterna nu.
I kväll har jag tagit ännu ett stort steg framåt. Jag tog en stavgångspromenad i solen. Min kondition, eller snarare BRIST på densamma, gjorde sig naturligtvis påmind. Men 1½ km gick jag i ganska normal promenadtakt! Musik i öronen och jag fick flash-backs från i höstas när promenaderna var 10 km. Det gör inget vad andra tror och tänker. Jag vet vad jag känner och hur det känns. Njuter av varje sekund och tackar Gud för dem.
Skulle det komma dagar när jag känner att jag faller, bokstavligt eller andligt, så är jag i varje fall nära Herren. Det räcker att veta att jag kan nudda vid Hans mantelfåll och Han hjälper mig upp igen.
onsdag 13 augusti 2014
Bönen och medicinen
Måste få säga hur glad jag är idag. Jag har ju sovit gott i många nätter nu och är utvilad och på fint humör. Allt det här är ett under. Jämför jag med hur det var för 2 veckor sen och hur jag mådde då är det helt ofattbart alltihopa. Jag orkade inte vara uppe hela dagen utan att ta en ordentlig vila på eftermiddagen. Det var bara när natten kom som jag inte var trött. Jo, trött men inte sömnig. Tröttheten har nämligen varit inneboende i mig i åratal.
När jag senast besökte min HVC-/ arbetsplatsläkare ville han att jag skulle byta min värkmedicin. Jag har haft otroligt tuffa biverkningar av den förra så jag var inte sen att haka på. Men det är som med de flesta andra "starkare" sorter att man sakta måste vänja kroppen av med dem. För en vecka, förra veckans onsdag var nedtrappningen slut och jag fick applicera mitt bekanta plåster. Visst har det också sina små biverkningar, men de är nog inget om man jämför. Och det gör man ju.
Mediciner är bra att ta till. Jag är glad att jag under en väldigt jobbig tid tog den starka dundermedicinen. Men nu är jag mest glad för att jag fick sluta med den. Det var massor av saker den gjorde med min kropp som jag inte vill vara med om igen. Minnet försvann, jag var ständigt gråtmild och irriterad på det mesta. Kramperna och irritationen i benen ... ojoj...
I samband med att jag fick börja med smärtplåstret igen fick jag också förbön. Det känns alltid bra. Jag tror på det. Och nu, mina kära vänner, vare sig det är medicinbytet eller förbönerna, så har jag ingen värk. Inga besvär annat än styvhet på morgonen. Jag somnar lugnt på kvällen och vaknar pigg på morgonen. Jag vet i mitt innersta att Gud har gjort att jag också fick byta bort mig starka medicin... men jag tror också att Han har hjälpt mig tack vare bönerna.
I dag ville jag testa en sak. Kände att jag skulle klara det. Att det inte fanns nåt hinder. Jag satte på mig yllesockor och steg i gummistövlarna. Det har alltid varit lätt att gå i dem för de stöder så bra i vristen.
Hör och häpna! JAG KLIPPTE GRÄSET! Inte allt men väl en dryg halvtimme. Jag var så lycklig att jag inte kunde hålla tillbaka en tår när sambon väl tagit över och klippte resten.
Nåt har hänt! Och JAG tackar GUD! Det här är helt underbart! Jag är glad för det som känns bra och för varje dag jag får vakna utan ont. Blott en dag, ett ögonblick i sänder!
När jag senast besökte min HVC-/ arbetsplatsläkare ville han att jag skulle byta min värkmedicin. Jag har haft otroligt tuffa biverkningar av den förra så jag var inte sen att haka på. Men det är som med de flesta andra "starkare" sorter att man sakta måste vänja kroppen av med dem. För en vecka, förra veckans onsdag var nedtrappningen slut och jag fick applicera mitt bekanta plåster. Visst har det också sina små biverkningar, men de är nog inget om man jämför. Och det gör man ju.
Mediciner är bra att ta till. Jag är glad att jag under en väldigt jobbig tid tog den starka dundermedicinen. Men nu är jag mest glad för att jag fick sluta med den. Det var massor av saker den gjorde med min kropp som jag inte vill vara med om igen. Minnet försvann, jag var ständigt gråtmild och irriterad på det mesta. Kramperna och irritationen i benen ... ojoj...
I samband med att jag fick börja med smärtplåstret igen fick jag också förbön. Det känns alltid bra. Jag tror på det. Och nu, mina kära vänner, vare sig det är medicinbytet eller förbönerna, så har jag ingen värk. Inga besvär annat än styvhet på morgonen. Jag somnar lugnt på kvällen och vaknar pigg på morgonen. Jag vet i mitt innersta att Gud har gjort att jag också fick byta bort mig starka medicin... men jag tror också att Han har hjälpt mig tack vare bönerna.
I dag ville jag testa en sak. Kände att jag skulle klara det. Att det inte fanns nåt hinder. Jag satte på mig yllesockor och steg i gummistövlarna. Det har alltid varit lätt att gå i dem för de stöder så bra i vristen.
Hör och häpna! JAG KLIPPTE GRÄSET! Inte allt men väl en dryg halvtimme. Jag var så lycklig att jag inte kunde hålla tillbaka en tår när sambon väl tagit över och klippte resten.
Nåt har hänt! Och JAG tackar GUD! Det här är helt underbart! Jag är glad för det som känns bra och för varje dag jag får vakna utan ont. Blott en dag, ett ögonblick i sänder!
tisdag 12 augusti 2014
Från kornåker till drömträdgård
Väldig lätt att slappna av från bloggen när vi väl flyttat in! Nästan så jag skäms! Jag gillar ju att skriva så vadan denna torka? Nå ja, nu ska jag i varje fall uppdatera lite tankar och funderingar.
Det som nu ligger närmast är att få till en bra plan över vår nya trädgård.
Det finns mycket jag skulle vilja ha och det kommer nog att bli lite av varje också. Men det ska vara så att jag själv kan sköta den trädgård jag skapar. Min rabatt vid min stuga i Purmo kommer att få en systerrabatt här hemma i Kimo. Den sköter sig ganska bra själv bara man ser till att barken fylls på och att planteringarna inte kommer för glest. Tätt och mycket! Det gillar jag! Det får gärna se lite vildvuxet ut dessutom.
Det som kommer att bli vår trädgård är idag ett sädesfält mellan huset och landsvägen. Måttet är ca 20 X 20 meter så det finns utrymme för både nyttoträdgård och njutning.
Jordgubbslandet, bärbuskarna och rabarbern ska flyttas till det nya. Dessutom får vi kanske fundera ut nån form av "örtagård" i nivåer. Allt för att ge lite liv åt den annars platta "åkern". När vi grävde för vår avloppsledning och -rening blev vi ganska många stenar rikare. DE ska VERKLIGEN få pryda perennhörnan. Jag är en verklig stenälskare.
För att få in vattenelementet i trädgården planerar jag en damm med nån form av "rörelse". Gillar skarpt porlande vatten, och det är ju inte heller så svårt att få till med rätt stenar och en pump. Och som sagt, stenar har vi! :)
Växter som är klassiskt gammaldags tilltalar mitt öga. Löjtnantshjärtan, pioner, aklejor, liljor, stockrosor och andra som hör allmogeträdgårdar till.
Snart sätter sambon tröskan i rullning och det gula kornfältet ska skördas. Sen är det planering på allvar som gäller!
Det som nu ligger närmast är att få till en bra plan över vår nya trädgård.
Det finns mycket jag skulle vilja ha och det kommer nog att bli lite av varje också. Men det ska vara så att jag själv kan sköta den trädgård jag skapar. Min rabatt vid min stuga i Purmo kommer att få en systerrabatt här hemma i Kimo. Den sköter sig ganska bra själv bara man ser till att barken fylls på och att planteringarna inte kommer för glest. Tätt och mycket! Det gillar jag! Det får gärna se lite vildvuxet ut dessutom.
Det som kommer att bli vår trädgård är idag ett sädesfält mellan huset och landsvägen. Måttet är ca 20 X 20 meter så det finns utrymme för både nyttoträdgård och njutning.
Jordgubbslandet, bärbuskarna och rabarbern ska flyttas till det nya. Dessutom får vi kanske fundera ut nån form av "örtagård" i nivåer. Allt för att ge lite liv åt den annars platta "åkern". När vi grävde för vår avloppsledning och -rening blev vi ganska många stenar rikare. DE ska VERKLIGEN få pryda perennhörnan. Jag är en verklig stenälskare.
För att få in vattenelementet i trädgården planerar jag en damm med nån form av "rörelse". Gillar skarpt porlande vatten, och det är ju inte heller så svårt att få till med rätt stenar och en pump. Och som sagt, stenar har vi! :)
Växter som är klassiskt gammaldags tilltalar mitt öga. Löjtnantshjärtan, pioner, aklejor, liljor, stockrosor och andra som hör allmogeträdgårdar till.
Snart sätter sambon tröskan i rullning och det gula kornfältet ska skördas. Sen är det planering på allvar som gäller!
Bilden är googlad från Trädgård i Focus
tisdag 22 juli 2014
Bilder från vårt hem
Nu har jag gått runt med kameran i vårt hem. Lite smakprov får ni här. Mest detaljer men allt finns här.
Rostig brödlåda blev fin ljusförvaring.
Slända?
Vår storstuga. Vardagsrum/kök
Favoritservisen Tuulikki
Detalj från bordet i kvisten.
Välkommen till oss!
Tvålkopp
Jag lackade ett par luffarslöjdshängare som funnits i huset "alltid".
Som ni ser har blandningen gammalt och nytt blivit vår stil- mest gammalt är det dock. Gammalt som funnits här i huset känns extra värdefullt. Nu har vi bott snart en månad här och småningom börjar vi hitta rätt i skåp och hyllor! Om vi njuter ja... gissa!
lördag 12 juli 2014
Ett kapitel avslutat.
Nu har vi avslutat ett kapitel i vårt liv. Vi har städat klart i huset vi bodde i under tiden som byggarna höll på här hos oss. Det var ett riktigt bönesvar att vi fick bo just där. En bit bort men i ett fint hus.
Det var faktiskt lite vemodigt i kväll. Det trodde jag inte. Men när vi kom dit hängde molnen tunga och den underbart vackra rosenbusken doftade! Som att den vill säga nåt.
Kanske den tycket att det var vemodigt, också den.
Alltnog.
Nu är det kapitlet avslutat och vi
Det var faktiskt lite vemodigt i kväll. Det trodde jag inte. Men när vi kom dit hängde molnen tunga och den underbart vackra rosenbusken doftade! Som att den vill säga nåt.
Kanske den tycket att det var vemodigt, också den.
Alltnog.
Nu är det kapitlet avslutat och vi
TACKAR AV HELA VÅRT HJÄRTA!
fredag 11 juli 2014
Inredningspyssel.
Solens återkomst är väl för härlig! Vem vill sitta inne framför en dator då? Inte jag åtminstone. Men nu har jag knäppt lite bilder från vårt hem och tänkte förgylla er fredagskväll en aning. Vi har ett spartanskt möblerat vardagsrum för att vår soffa och fåtölj, som vi handlade i går, kommer i slutet på nästa vecka. Här kommer bilderna!
Sovrummet
Sovrummet från rummet intill.
Bildar tillsammans en "svit" :)
Här ser ni andra rummet då.
Vardagsrum/storstuga. Kökssidan har ni sett.
Nya möbler på kommande.
Gästrummet/ kontoret
Här står byrån som jag jobbat med.
Sambons pappas mjölkningspall som jag fixat
för innebruk. Den är så vacker!
Snart får jag börja ändra på bloggnamnet!
RENOVERINGS- får snart falla bort!
Ha en skön kväll alla läsare! Nu ska jag kolla ERA bloggar!! :)
onsdag 2 juli 2014
Börjar komma igång
Det har gått ett par dagar. Vi har landat. Andas fortfarande. Det är mycket som återstår men ack, så mycket som gjorts! Det var i måndags som det riktiga flyttlasset gick från Kuckos, där vi bott sen 1 mars. Det blev alltså sammanlagt 3 månader. Eftersom vi fick komma till ett möblerat hus när vi flyttade det var det inte mycket vi tog med oss heller. Sängen och den älskade, bekväma TV- fåtöljen och lite kläder. :)
Men nu är vi i Kimo. Vi är hemma. Lär oss att vara här. Kommer sakta underfund med våra nya rum och funktionerna i det nyrenoverade hemmet. Vi är så lyckliga, men det behöver jag förstås inte upprepa i varje nytt inlägg jag gör, det vet ni!
Att sammanställa före- och efterbilder är inte lätt men jag ska göra ett försök i alla fall. Tilläggas bör att vi inte är färdiga på något sätt, varken med möbleringen eller piffet men det kommer. Allt kan ju inte bli färdigt på 2 dagar.
Vi kan ta bilder från de helt nya rummen först. Det är klädvårdsrummet, "walk in closet", badrummet och bastun. Ett förråd finns också där i den tidigare "framstugan".
Det här är vad vi utgick från!
Jag ska försöka få fram mera före och efterbilder till nästa blogginlägg men nu får ni gotta er åt lite vackra blickfång vi fixat idag!
fredag 27 juni 2014
Att vänta på nåt gott!
Det är otroligt! Vi bor på 2 ställen! Det är verkligen ingen lyx utan något helt annat. Men om ett par dagar är vi tillbaka på riktiga hemadressen och det finns inte ord för hur det känns just nu. Vi är båda "höga" av lycka! Det där som bubblar i magen ni vet. Jag har en del bilder tagna i går kväll men hinner inte ladda upp dem nu eftersom jag packar! Vi tog inte mycket med till vårt tillfälliga hem så det är inte mycket att packa heller, men det där att leva på 2 ställen....
En sak är säker. Jag ska testa diskmaskinen idag. Kyl/frys ska igång och tvättmaskinen testade jag redan i går. Mera blir det idag. Får bara rikta ett stort och varmt tack till våra underbara byggare! Byggtjänst Eng, Heikius Rör och BN-EL. Ni har skapat vårt hem precis som vi ville ha det! Ni har gjort dröm till verklighet helt enkelt. Nå, så enkelt har det definitivt inte varit alla gånger men inget problem har blivit olöst! Det kallas profession!
Mest av allt vill jag ändå tacka Gud för att han har gett oss kraft att ta oss från start till "nästan"mål. Gett oss ork för varje ny dag. Allt det tunga glöms lätt bort när man ser resultatet. Det ska ni också få se men ni får vänta! Den som väntar på nåt gott.....
En sak är säker. Jag ska testa diskmaskinen idag. Kyl/frys ska igång och tvättmaskinen testade jag redan i går. Mera blir det idag. Får bara rikta ett stort och varmt tack till våra underbara byggare! Byggtjänst Eng, Heikius Rör och BN-EL. Ni har skapat vårt hem precis som vi ville ha det! Ni har gjort dröm till verklighet helt enkelt. Nå, så enkelt har det definitivt inte varit alla gånger men inget problem har blivit olöst! Det kallas profession!
Mest av allt vill jag ändå tacka Gud för att han har gett oss kraft att ta oss från start till "nästan"mål. Gett oss ork för varje ny dag. Allt det tunga glöms lätt bort när man ser resultatet. Det ska ni också få se men ni får vänta! Den som väntar på nåt gott.....
onsdag 25 juni 2014
Djupa funderingar och kärlek
Nedräkningen har börjat på riktigt nu!
I dag blev det klart att det egentliga flyttlasset till baka hem till Kimo går från Kuckos på måndag inkommande vecka. Mitt hjärta jublar!
Vi ska få komma hem till det vackraste hem vi sett. Till fågeltapet i sovrummet och walk- in closet. Till galet blommiga väggar gästtoaletten och bergsvärme. Till sparade, gamla dörrar och blänkande nytt kök.Allt detta och tusen saker till finns där och väntar på att få ta emot oss.
Jag har funderat över många saker de senaste dagarna. Många rent praktiska problem förstås, men även sånt som rör sig på ett mycket djupare plan än t ex målarpenslar och gardiner. Livets gång, närmare bestämt. Hur det kan bli så bra som det nu är. Känns som jag inte riktigt förtjänar det. Men jag vet ändå att jag får glömma de funderingarna. Verklig kärlek och varm gemenskap resulterar i att drömmar blir verklighet. Det är ett faktum nu! Jag är den lyckligaste kvinnan i världen som får vara med om detta. Vintermånaderna var oerhört tunga och jag kände kanske nån gång ibland att inget bra mera kommer att hända. Men jag har fått bevisat för mig att jag hade fel. Att man aldrig ska ge upp!
Nu ska vi snart flytta. Jag oroar mig inte alls för det. Varken för själva flytten eller städningen före. Hjälpen kommer! Tack för det! Sen när vi väl har vårt pick o pack på plats är det bara att låta det ta den tid det tar. Men först ska jag njuta lite. Ta min kaffemugg med och sätta mig i trädgårdssoffan. Och ANDAS!
Gäst WC har fått sin spegel Johan sätter upp hyllorna i hjälpköket
I dag blev det klart att det egentliga flyttlasset till baka hem till Kimo går från Kuckos på måndag inkommande vecka. Mitt hjärta jublar!
Vi ska få komma hem till det vackraste hem vi sett. Till fågeltapet i sovrummet och walk- in closet. Till galet blommiga väggar gästtoaletten och bergsvärme. Till sparade, gamla dörrar och blänkande nytt kök.Allt detta och tusen saker till finns där och väntar på att få ta emot oss.
Jag har funderat över många saker de senaste dagarna. Många rent praktiska problem förstås, men även sånt som rör sig på ett mycket djupare plan än t ex målarpenslar och gardiner. Livets gång, närmare bestämt. Hur det kan bli så bra som det nu är. Känns som jag inte riktigt förtjänar det. Men jag vet ändå att jag får glömma de funderingarna. Verklig kärlek och varm gemenskap resulterar i att drömmar blir verklighet. Det är ett faktum nu! Jag är den lyckligaste kvinnan i världen som får vara med om detta. Vintermånaderna var oerhört tunga och jag kände kanske nån gång ibland att inget bra mera kommer att hända. Men jag har fått bevisat för mig att jag hade fel. Att man aldrig ska ge upp!
Nu ska vi snart flytta. Jag oroar mig inte alls för det. Varken för själva flytten eller städningen före. Hjälpen kommer! Tack för det! Sen när vi väl har vårt pick o pack på plats är det bara att låta det ta den tid det tar. Men först ska jag njuta lite. Ta min kaffemugg med och sätta mig i trädgårdssoffan. Och ANDAS!
Ytterdörren monterades i går.
tisdag 24 juni 2014
Problem med överföringen.. Men de kör så det ryker!
Jag har slarvat bort min överföringssladd till kameran! DET go vänner är ett stort problem just nu. Har bilder jag vill ge er. Berättelsen om vårt hem MÅSTE ju ha bilder! Jag tog några med mobilen i dag, tack och lov! Så nåt ska ni väl få er till livs.
Tisdag idag, och jag ska börja packa lite smått. Vår vistelse här i Kuckos är snart över. Vi är glada som fick bo här men det är inget mot den glädjen vi känner nu när allt börjar bli färdigt hemma i Kimo. Den här dagen har jag målat. Den drygt 3 meter långa tallrikshyllan har blivit ljusgrå. Hyllorna som ska komma in i klädvårdsrummet har blivit vita. Det håller också gamla "ytterdörren" på att bli. Den ska få komma in och bli dörr för vindstrappan, eftersom vindsvåningen blir kall.
Igår gjorde vi en tur till Vasa och köpte bland annat gardiner till nästan hela huset. Allt från spets till "säckvävsbrunt"! Blir så bra det med!
Tisdag idag, och jag ska börja packa lite smått. Vår vistelse här i Kuckos är snart över. Vi är glada som fick bo här men det är inget mot den glädjen vi känner nu när allt börjar bli färdigt hemma i Kimo. Den här dagen har jag målat. Den drygt 3 meter långa tallrikshyllan har blivit ljusgrå. Hyllorna som ska komma in i klädvårdsrummet har blivit vita. Det håller också gamla "ytterdörren" på att bli. Den ska få komma in och bli dörr för vindstrappan, eftersom vindsvåningen blir kall.
Igår gjorde vi en tur till Vasa och köpte bland annat gardiner till nästan hela huset. Allt från spets till "säckvävsbrunt"! Blir så bra det med!
Den nya ytterdörren på plats. Sedd inifrån.
Bilder från utsidan ligger och väntar i kameran.
Golvet i kvisten är också klart!
Gästtoaletten med den blommiga Rusta- tapeten.
Nu har Fredrik spacklat och målat muren. Den blir så snygg och då är den inte klar än!
Gissa om jag längtar att få bort pappret från golven! ;)
I sovrummet står redan 2 stolar. De ska få bli stolar vid vår köksö.
Papperet på golvet har fått ryka här, som ni ser!
Här är det bara att torka ytorna och flytta in. KLART!
Nu hoppas jag verkligen att jag inte slarvat bort min sladd på riktigt utan bara glömt var jag satte den senast. Hoppas såna där går att köpa i "lösvikt", ifall den gamla inte hittas...
fredag 20 juni 2014
Midsommarkranar och glada gossar! :)
I går var det en riktigt MEGASTOR dag hemma i Kimo. Det viktigaste av allt, vågar jag nästan påstå. Värme och vatten. Check! Nu kommer det varmt vatten ur kranen och det är en av de saker vi verkligen saknat. Att ha varmt vatten utan att först vara tvungen att hugga ved, kapa, torka, bära in, elda. Det här är ju fantastiskt. Ett hål i marken och vips så är det där! Nåja, det är nog inte så, som ni alla vet. Men "sticksömmen börjar tas ihop nu".
Det var 5 glada killar som jobbade så svetten rann igår- Fredrik, Johan, Benny, Martin och Kalle!
Det var killarna! Ni ser ju själva vad de pysslar med. Det finns förstås annat de gjorde i går, men ni får hålla tillgodo med de här bilderna!
Det att få kranar och vatten är en stor lycka. Gillar kranarna också, men det är väl en del av lyckan det.
Om det är den sista veckan som börjar snart får vi se, men det är klart att hoppet finns att vi riktigt riktigt snart får komma hem med vårt pick och pack igen.
Det var 5 glada killar som jobbade så svetten rann igår- Fredrik, Johan, Benny, Martin och Kalle!
Här är dom! Killarna.
Uppe: Fredrik och Benny
Vänster: Johan
Nere: Martin och Kalle
Det var killarna! Ni ser ju själva vad de pysslar med. Det finns förstås annat de gjorde i går, men ni får hålla tillgodo med de här bilderna!
Det att få kranar och vatten är en stor lycka. Gillar kranarna också, men det är väl en del av lyckan det.
Om det är den sista veckan som börjar snart får vi se, men det är klart att hoppet finns att vi riktigt riktigt snart får komma hem med vårt pick och pack igen.
Flera olika kranar finns ju förstås också, men det här setet får symbolisera dem alla!
GLAD MIDSOMMAR!
onsdag 18 juni 2014
Räknar dagar!
För allt vad ni varit tvungna att vänta på färska bilder från vårt snart inflyttningsklara hem, ska jag idag ta er ur er längtan! :)
Varje dag för oss närmare dagen D. Helt osannolikt härligt! Har aldrig längtat efter en flytt som denna. Då har jag flytta MÅNGA gånger, ska ni veta!
När vår resa mot nyrenoverat hem började i februari kunde vi ju inte i vår vildaste fantasi tro att sommaren skulle komma så hastigt! Det kändes som en evighet. Att vi nu är veckor från inflyttning är otroligt! Nu är det förstås helt påtagligt att det snart är klart inomhus. Bara att se sig om!
Idag har kaklen i köket och gästtoaletten fogats. Varje litet steg märks så bra nu.
Varje dag för oss närmare dagen D. Helt osannolikt härligt! Har aldrig längtat efter en flytt som denna. Då har jag flytta MÅNGA gånger, ska ni veta!
När vår resa mot nyrenoverat hem började i februari kunde vi ju inte i vår vildaste fantasi tro att sommaren skulle komma så hastigt! Det kändes som en evighet. Att vi nu är veckor från inflyttning är otroligt! Nu är det förstås helt påtagligt att det snart är klart inomhus. Bara att se sig om!
Idag har kaklen i köket och gästtoaletten fogats. Varje litet steg märks så bra nu.
Halva kvisten har fått klinkers i dag och jag säger bara Vau!
Jag har målat lite även idag. Fortsättning i morgon!
Bastudörren är monterad och klar!
Längtar efter premiärbad!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)