Diskmaskinen for söderut, kylskåpet, matbordet och stolarna far norrut småningom! Vilken skön känsla att veta att nån får nytta av det vi inte behöver!
En sak som förvånade mig var de känslor och tankar som rann över mig genast när vi börjat röja igår. Jag hade gett allt för att ens för 15 minuter fått se och lyssna på de människor som tidigare bott i huset. De som kunnat berätta. Tårarna kom och jag måste bara låta dem komma. Det finns så många undringar i mig. Som vad som hänt när när 2 väggar i köket, bakom de rivna skivorna, var svarta av sot. Tidningarna som satt på stockarna var alldeles brända och sotiga. Kanske inte ens gå så långt bakåt i tiden. Jag hade velat träffa min sambos föräldrar, det fick jag inte möjlighet till heller. Men vi tror att de nog är med i det som händer. Att de nöjt ser förändringen. Att de är glada för vår skull. Funderar med min pappa om lösningar vi valt. Så vill jag det ska vara!
En liten bit av väggmaterialet där det tydligen varit väldigt nära ögat.
I morgon rivs golvet i storstugan/köket. Mycket jobb men på något sätt känns allt som mycket nära nu. Nära till det nya.
Vi är så förhoppningsfulla och spända på det. Som småbarn på julafton! Det känns så overkligt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar