Få gråta.

Trött efter den gångna veckan. Dessutom har jag ännu 2 arbetsdagar/ kvällar, innan jag kan pusta ut ett par dagar. Det är mycket nu, känns det som. Det ena och det andra. Småsaker och större saker. Men tacksam är jag över att ha en man, som verkligen stöttar, vid min sida. Han är den varmaste och snällaste människa jag träffat! Som i går kväll... Jag grät som ett litet barn på hans arm. Varför? Det kunde jag inte säga. Men jag fick gråta "bort" gråten som tryckte bakom ögonlocken och tyngde mitt hjärta. Inget " Men sluta nu! Vad lipar du för nu igen?" Jag har lätt till skratt, men lika lätt till tårar. Tack Älskade, för att du vill dela både tårar och skratt med mig! Jag älskar dig Kenneth!