Goda föresatser hade jag i varje fall ;)

Jag skulle ge bloggen några minuter varje dag, det var min tanke. Men det har inte varit så. Jag håller på med det ena och det andra, mest stickar jag, när jag är ledig. Jobbar gör jag ju också ganska mycket, så det tar sin tid. Jobbet ja. Om jag ska ta det kort: Jag har verkligen hittat "mitt" ställe! Ack vad jag trivs. Mina arbetskamrater är underbara och visar och berättar sånt jag inte redan fått kläm på. De boende är varma och hjärtliga människor och vad tiden går lär jag mig känna dem bättre och bättre. Det känns så bra på Solrosen! När man precis bytt boningsort är det saker man ser med andra ögon. Jag har ju mina arbetskamrater, men vad övrigt beträffar bekanta är det inte många man har. Men jag vill ta det i sakta mak. Känna mig fram och i första hand ge jobbet tid. Månne inte fritidssysselsättningarna också kommer. Jag har inte brist på saker att göra, som ni som känner mig, vet. Är det inte annat så är det mina handarbeten som får tiden att gå. Den här sensommaren och hösten har tankarna snurrat väldigt mycket kring bygga och bo- temat. Inredning, renovering, bygge... Hmm. Precis det. Vi har varit på en del visningar av nybyggda/ halvfärdiga hus i nejden. Det finns så mycket fint. Men visst ser man också sånt man ogillar, Så MÅSTE det vara. Tänk vad det skulle vara tråkigt om alla skulle gilla precis samma saker vad gäller hem och hus- ve och fasa! Våra tankar har mest kretsat kring nytt och då nyckelfärdigt svensktillverkat. Känns som det vi båda två vill ha, ifall man väljer alternativ NYBYGGE. Sen finns det ju alltid alternativet RENOVERA. Det skulle innebära omfattande sanering av el och avlopp samt en mindre tillbyggnad. Det stora gamla anrika huset skulle få en rejäl ansiktslyftning. Men... Nytt är alltid nytt... Att få plats för ett nytt hus kräver att det gamla måste bort. Allra helst skulle vi se att någon entusiastisk familj ville ta huset tillvara, stockvarv för stockvarv. Plocka ner det varsamt för att sen flytta det och göra det till sitt drömhem. Det skulle göra att husets själ fick leva kvar- fick fortsätta att ge glädje och trevnad till nya generationer. För oss är det alldeles för stort. Men för en växande familj vore det drömmen. Tänk om nån sitter och läser det här nu och söker... söker just ett gammalt hus... Bild på nytt hus lånad från alvsbyhus.fi