Slut på det som varit! Nu är jag med!

Nu är jag inte längre sjukskriven. Det känns bra! Det känns faktiskt otroligt skönt! Vardagen har mer och mer blivit "tråkig" att bara vara här hemma. Nu är det dags, men jag tar det lugnt. Det har jag lovat både mig själv och andra så det får bli vid det!

Jag är ingen 25- åring längre. Jag behöver inte vara "bäst" och "först". Inte vara duktig och fiffig ens. Bara vara. Vissa saker har jag lärt mig under den här tiden som sjukskriven. Teorin är en sak. Praktiken en annan. Nu ska jag försöka omsätta teorin i praktik. Ni får hålla tummarna! Eller ännu hellre ge mig en välmenande knuff i sidan när jag glömmer bort mig! :)

Värken är borta nu. Åtminstone än så länge. Men kortisonet fortsätter ännu någon vecka. Sover gör jag som en gris och faktiskt undrar jag om inte det kommer att vara den största utmaningen med att börja jobba igen... att komma mig upp på morgnarna. Nu har jag varit världens latmask varje morgon och dragit ut på uppstigningen så länge det bara gått. Andra bullar blir det nu, från i morgon bitti! Men månne inte det också blir en vana igen!

Hur var det egentligen? Vad var det som hände? Varför blev det såhär? Ja, det är frågor man kan undra över. Men jag vill inte fastna i funderingarna längre än så. Nu känns det bra och därifrån tar jag avstamp mot vår och sommar! Jag har ett rikt och bra liv. En man som är världens snällaste och barn och barnbarn som älskar mig! Det behövs verkligen inte mer än så för att man ska kunna kalla sig lyckligt lottad och nöjd! Jag tackar för allt i mitt liv! För alla prövningar också! Det är till stor del just problemen och motgångarna som format mig till vad jag är. Som slipat ner taggarna där det varit behov av det men också vässat klorna när jag behövt klösa ifrån mig. Allt hör ihop. Allt har en mening och livet är ingen slump. Nu är jag beredd att gå ut i våren med nya krafter!