Onsdagens glädje och sorg

Kvällning med underbar värme och kvalmig luft. När jag ser tillbaka på dagen känner jag olika. Mest glädje och lycka förstås. Men det finns sånt som grumlar glädjebägaren. Mera om det sen, men lyckan först.

Bilderna jag ger er i kväll är dagen in ett nötskal.

Farstuns tapet går inte riktigt att förklara annat än i bild. Ett klassiskt romantiskt motiv. Vitt och blått. Fräscht och rofyllt.

När vi köpte följande tapet var tanken att den skulle komma i mitt "arbetsrum". Mitt "arbetsrum" blev sovrum så saker och ting har levt en hel del sen den tapeten köptes. Nu är den orsak till att vi, enligt tapetserande Fredrik, har ett av de häftigaste förråd han varit med och gjort!

Så här blev det! Och tapeten räckte precis! 

Här kommer ett nytt frysskåp att få bo tillsammans med annat som t ex frysburkar och saftmaijan. Tror att de får sååå mysigt! :)

Kökets takbelysning är på plats. En massa annat i el-väg är också gjord. Benny har verkligen stått i idag. Han är inte den som "Spottar i taket!" Ha! Nu fick jag till det, va!?

Här ses också tak- och fönsterlisterna! Johan har girat för hela pengen idag.

Det var det som fått mig att känna stor lycka även idag.

Att bybor kommer in ger mig även stor glädje. Det är ofta den äldre generationen och de berättar mer än gärna om tider som var. Inte minst om minnen från huset som är vårt hem, om människorna som levt där. tiderna var hårda och kampen för levebrödet gjorde att arbete i högsta grad var en dygd och ett måste. I dag har jag hört om krigstidens bistra vintrar och knappa leverne. Det berikar och gör att jag som är ny i byn känner tillhörighet och att jag är välkommen.

Men...

När någon kommer in utan att ens säga hej och bara stövlar runt blir jag inte glad alls. Det har hänt att samma person vid några tillfällen gjort så. Idag blev jag djupt sårad, för det kändes som ett kränkande tilltag. Inte minst för att han på det spydigaste sätt slängde ur sig... " när är det tänkt att du ska få kasta käppen då?"
Jag blev lessen men ingalunda svaret skyldig :" Aldrig" "Jag kommer aldrig att kunna kasta den". Det var flera saker som sades av honom där, på en liten stund, som både mitt barnbarn och byggarna blev vittne till. Det stramade ordentligt i halsgropen. Jag blev både lessen och arg.
Vem har rätt att klampa in i vårt hem, oförskämt kasta runt sig såna saker och sen bara tycka att det är helt okej? Visst!  Vårt hem har en tid varit en byggarbetsplats men nu känns det inte så längre. Det är i högsta grad vårt hem och där är det inte bara att göra som man vill. Våra byggare är trevliga och glada. Hälsar glatt varje morgon när vi kommer dit och varje eftermiddag när de avslutar arbetsdagen. De jobbar i vårt hem. De skapar det!
När personen gått började jag gråta. Ville inte, men jag kunde inte stå emot. Vad är det som gör att vissa har ett så stort behov att kritisera och förstöra stämningen? Att det finns avundsjuka med i bilden vill jag inte tro men där kanske jag har fel...

Vårt hem är vårt. Vi omger oss gärna med människor vi tycker om. Människor som accepterar oss som de vi är. Men att någon ska kunna komma in och slänga dylikt dravel ur sig betackar vi oss för.

Sånt idag! Och jag är trött! God natt alla vänner!