Förmiddagen började riktigt fint med besök av nästgrannar som förutom att förära oss ett besök också hade med sig en underbar bukett vita syrener! Åh vilken doft!! Det är självklart roligt när man ser hur överraskade mänskor blir som känner till hur det varit i huset. På eftermiddagen kom grannarna som bor mitt emot på en titt, de med. Då berättade mannen om hur han kom i håg en sekvens från sina första år. Min sambos farfar hade suttit på den väggfasta bänken längs långväggen i storstugan. Han hade lyft upp den lille parveln för att han skulle kunna titta ut genom fönstret. Då var Ingmar minsann inte gammal! Samma man visste också berätta var den speciella tallrikshyllan suttit. Vilken skatt att ha de äldre omkring sig. Vilken lycka att de delar vår glädje!
Bara genom att man får höra historier från förr får ju tingen ett mycket högre värde. Vårt fina klockskåp t ex. Det har många historier inskrivna på insidan av dörrarna. En massa telefonnummer från tiden långt innan mobiltelefonen var uppfunnen. Jag kan inte måla över sånt, fast jag nu är kvick med pensel och målfärg! :)
I går fick det fina skåpet flytta tillbaka till sin forna plats. Jag har putsat upp det lite men inget annat. Kanske ska jag sätta nåt fint hyllpapper på de väl nyttjade hyllorna sen. Vem vet, kanske en kantspets till och med!
Inte den lättaste och smidigaste möbel att få på plats.
Tre män och en dam som hela tiden suckade "akta taket" krävdes.
Men det tog inte lång stund innan stödbenet undertill kunde tas bort och skåpet var på plats. Johan och Fredrik justerar lite. Kvar var bara att lyfta upp själva klockan.
Och den fick Fredrik äran att sätta på plats.
Den är så vacker... och står säkert på 2 minuter före 6.
Den uppmärksamme kan se mattrullar på fotona. Alldeles korrekt! Men det kommer ni att få höra och se mer om i morgon... Dagen efter igen!
Så går det framåt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar