Fokus på ingenting alls.

Skön känsla att ha sjungit igen. Tillsammans. Med gemensamma krafter! Körsång är helande. Helt klart. Men trött är jag nog. Koncentrationen är ett svårt kapitel för mig. I morgon är det måndag. Det är en ny vecka. Men sjukledigheten fortsätter. Det känns bra på ett sätt. Men inte så bra i övrigt. Det där är inget jag känner att jag behöver förklara. Så då får det stå över. Men det vore skönt att få TALA ut och få en lösning på allt med ett djupt samtal. Vem ska jag tala med då? Kanske det finns nån "där ute". Nu tycker jag att idéerna tryter. Rastlösheten går hand i hand med koncentrationssvårigheterna. De är inget vackert par. Helst skulle jag bryta kontakten med dem båda. Men det är som att ta bort en kroppsdel. De är så stadigt ympade i mig. Och de går ALLTID tillsammans. ALLTID! Skilsmässa är inget att önska. Men det vore faktiskt skönt att få se dem försvinna ur mitt liv! För gott! Var finns det såna blanketter? Jag skriver under vilken dag som helst! När jag blir trött blir det svårt att fokusera. Men det är ju vanligt. Även för andra. Hoppas jag inte är ensam om det. När fokus försvinner kommer rastlösheten. Tusen saker men ändå inget blir. Tusen tankar som såpbubblor. Spricker sönder. Det är en bit kvar!