Jobb och kappsäcks-funderingar

När jag tänker efter tror jag att det jag tycker allra mest om att göra är att klippa och klistra. Jag är kvar i det stadiet. Har aldrig varit ur det. Färger och former. Passa ihop och fantisera. Finns det månne nån som vill anställa en klippare och klistrare? Du är inte klok. Mary. Du är inte klok... Skulle det liksom ha nån betydelse? Jobbigt att fundera på jobb. Det gör jag idag. Jag litar inte på mig. Tror för övrigt att tåget gått. För varje gång blir jag bara mera avskalad och sårbar. Har en stor kappsäck med mig. Den fyller jag med jobb. Släpar den med mig hem. Ställer den bredvid sängen. Tittar på den. Ser den hela tiden när jag ska sova. Fast jag sover ser jag den. Öppnar den emellanåt. Fingrar på låset och konstaterar att det är trasigt. Kan inte stänga. Kappsäcken har jag haft länge. vore dags att slänga den. Men jag vet att det finns nya. Borde inte alls ha nån kappsäck. Överhuvudtaget. Varför jag inte kan koppla bort? Det är det som det djupa samtalet jag skrev om i går skulle ge svar på. Finns kappsäckar med annat än jobb i också. Både riktigt gamla och nyare. I en av de nyaste finns svek. Inte så många... Men det som finns är stort. Den kappsäcken är nog den tyngsta. Vid det här laget vet jag att det borde gå att hiva iväg den. Men jag orkar inte lyfta den! Svek-kappsäcken!