Helt som förr.

Men visst är det nu rent ut sagt som förgjort! En vecka i Sverige... Toppen. Visserligen var jag trött mellan varven även där. Men nu, hemma i de invanda mönstren, ser jag bara att det stampat på stället. Inget har utvecklats i positiv riktning vad jag förstår med mitt huvud. Ryggen värker och jag känner att det är ett tecken. Ta det bara lugnt du! Men hur ska jag nånsin klara något annat? Har 1 000 000 tankar i skallen. Småpill och stora projekt. Klippa och klistra. Men också spackla och renovera. Jag borde kanske göra allt det där. Det är ju det jag VILL! Kanske det skulle få mig på fötter igen. Ser fram emot det. Få ta mig an en del gamla möbler. Fräscha upp. Inte förstöra... bara fräscha upp. Stilleben av gamla småprylar. Sånt! Månen tittar storögt på mig nu. Stirrar liksom. Gillar inte hans blick. Han kommer igen hela tiden... bara nån vecka sen sist. Tycker dessutom inte om att han är full. Gillar inte fullmåne.