Nu har jag placerat mig i min ägandes stuga i Purmo för nån dag framåt. Känner att jag måste få det. Meditera och vara på tu man hand mig mig själv. Jag har upplevt att jag på många sätt varit på väg åt fel håll den senaste tiden. Bitterhet över det som varit och gamla besvikelser har blivit alltför påtagliga. Själv tror att det går hand i hand med mina smärtor. Jag vet ju att jag har kroppsliga fel men de blir nog bara värre av att jag ältar det som varit- kan ju inget åt det som är "igår". Men jag kan påverka dagen jag lever, just nu, precis som jag också kan med hopp och tillförsikt ta emot morgondagen.
Det är mycket lättare att inse det nu, när jag i morse fick ett datum till ortopeden som ska titta på mig. Jag hade inte trott att det skulle bli före midsommar, men det blir det! :)
Jag tycker om att vara för mig själv. Tycker om att höra på tystnad och njuter av att inte behöva tala. Det trodde ni inte, eller hur? ;) ;Men så är det. Jag har mer och mer blivit så med åren. Min mamma är likadan säger hon.
Men det har förstås också en gräns. Sambon saknar jag naturligtvis. Men han känner mig och vet att detta är en lisa för min skruttiga själ. Att jag mår som bäst när jag bara är. Han vet också att det varit så tungt för mig, speciellt de senaste veckorna. Här vid Viktos får jag i egen takt flytta tankarna fram och tillbaka. Spara eller kasta.
Nu ska jag se om det skulle finnas nåt gott i kylskåpet. Vem vet, kanske jag ska slå på stort och ta en fil..
Ja det ska jag! varför?? Jo, för att jag KAN!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar