Konstit vähissä. Det är finska. Betyder ungefär att alla knep är testade. Det sista är ett värmande liniment tänkt för kojuver. Just det. Så nu luktar jag ko/mint/ liniment. Inte kul. Men man ska testa det mesta. Och nu vet jag att det åtminstone luktar ganska vidrigt.
Jag har under några dagar funderat om man borde skriva smärtdagbok. Det vore kanske bra när man nästa gång får träffa läkaren.
När man ständigt har smärta och värk tär det på humöret. Man känner sig elak och irriterad elak hela tiden. Det vill jag inte. Men så är det. Orken tryter också på alla sätt. Uthållighet har aldrig varit min starka sida, men nu är jag verkligen rastlös. Jag kastas mellan handarbetsfundringar, inredningstidningar, Spotify- och Googlesökningar... Vill vara ute, men sitter där en stund och sen vill jag inte vara ute mer. Då går jag i igen. Virkar någon mormorsruta eller spelar 3 betapetspel. Förlorar. Lägger mig på sängen med tidningarna. Det är kanske det som ändå är skönast. Har minst smärtor då. Somnar. Sover en timme. Vaknar. Stiger upp. Går ut. Det blåser. Går ett varv ut till vägen med kryckorna. In igen. Kokar kaffe. Dricker kaffe. Blir trött. Virkar en mormorsruta. Ser på TV. 10 years younger. Pyttsan.
Bridezilla.. Blir bara förbannad. Stänger TV:n. Kollar Facebook. Svarar på några kommentarer. Skrattar åt någon dråplig uppdatering. Spelar Candy Crusch.
Huh!
Nu sitter jag med fleecefilten ( min gode vän) runt mig som en kjol. Det värmer. Mår jag ändå inte bättre av att ha det varmt runt höften? Nu känns det så.
Skulle så gärna vara mera "med" men jag känner mig så klumpig då jag hela tiden ska gå med kryckor. Och så var det dethär med uthålligheten. Men tar jag ordentligt med värkmedicin och vilar en timme före så är det så skönt att fara t ex till butiken med sambon.
Man önskar verkligen att detta inte ska bli bestående. Men väntan är tung.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar