Från " dendär" till "älskling"... Tankar i natten.

I går kväll hade jag svårt att somna igen. Låg och tänkte. "Tänk om man skulle skriva en bok". Har tänkt det många gånger. Men det blir nog aldrig av. När jag låg där rastlös i min säng, i går kväll/natt kom jag att tänka på en händelse i mitt liv som var avgörande för resten av livet. Ett val jag gjorde. Det kan kännas som ett galet beslut, just i den situationen. Att välja ett " ja" istället för ett "aldrig i livet" Men så gjorde jag då. Det gav som resultat att jag sa nej till en stor del av mig själv, för att blidka andra. Idiot, tänker säkert någon. Det kan tyckas så idag. Att ibland balansera på kanten. Att inte veta om man faktiskt lever eller är död. Att blunda för den egna viljan och de egna gåvorna. Att bli " den där"-. Rätt och slätt. Lider inte mer. Nu är det tvärtom. Jag är jag och får vara JAG. Är älskad. Sedd. Behövd. Äntligen. Livet gav mig barnen. De har gett mig barnbarn. Jag ÄR älskad! Jag och min livskamrat håller varandras händer. Stöder och stöttar, skrattar och gråter. Det kan kännas ovant. Men vilken befrielse att slippa vara fången i sitt skal. Att få vara den man är utan att behöva förställa sig på något sätt. Barnen. Så mycket kärlek. Så stora känslor. Barnbarnen. Mitt hjärta fylls av värme. Vilket privilegium. Det blir nog ingen bok. Men jag lättar på locket här på bloggen. Det gör jag!