Morgonlugn.

Vaknar i vettig tid. Kan lägga mig när jag vill om det känns att det är det jag behöver. Men nu vill jag inte. Varje gång min själ och kropp blir för trötta börjar jag tänka i dikter. Det är väl knäppt, men då är jag det då! Just nu är mitt huvud fullt av mjuka verser. Inte aggressiva utan behagligt mjuka ordslingor. Kanske ska jag försöka fånga dem. Men det går inte på beställning. Jag har sovit bra i natt. Det känns lugnare just nu. På torsdag får jag träffa min läkare. Han är bra. Just nu känner jag lugn. Det är mera mot kvällen som rastlösheten och "pirriga oron" kommer. Men nu är det förmiddag. Jag är ensam hemma och tänker bara vara i stunden. Göra det som faller mig in.